Eftersom Symbaroum var ett av de första spelen jag spelade när jag kom tillbaka till hobbyn för drygt 10 år sedan, och jag har följt med i hela utvecklingen, känns inte det världsbygget som ett oöverstigligt hinder trots sin omfattning. Men även jag har ibland känt det som att jag går runt i någons utställning av exotiska föremål och är rädd att jag ska knuffa omkull något. Att jag skulle sätta mig in i ett omfattande världsbygge nu är helt uteslutet.
Jag har inget emot att spel-/äventyrs-/kampanjskaparen har ett extremt detaljerat och välgrundat världsbygge att stå på, men jag vill i praktiken bara ha så mycket (lite) av det, som jag kan ha användning för vid spelbordet. Och där ingår tämligen lite historia och historisk förankring. Jag är betydligt mer intresserad av vad som sker framåt, än vad som hänt innan vi satte oss vid spelbordet. Det är en anledning till att jag inte längre skriver någon bakgrundshistoria till mina rollpersoner och avråder mina spelare från att göra det.
Annars är det ju rätt vanligt att det som har hänt, har stor påverkan vad som sedan sker. Mina spelare till Drakar och Demoner hade fem spelmöten in i kampanjen fortfarande inte skrivit någon bakgrund. Hade det inte varit för att rollspelandet hackade ordentligt, hade jag inte brytt mig om det. Men nu gick det väldigt trögt, så jag insisterade på att dem skulle göra det om vi skulle fortsätta. Det gjorde dem inte, så vi körde fast. Visst kan man invända att det är svårare att skriva en bakgrund till en karaktär när det inte finns något material om landet/länderna världen söder om Dimmornas Dal, t.ex. Men då står det en fritt att komma på något själv. Vi snackar alltså fyra till sex meningar här, för att få någon slags levande karaktär utöver namn och egenskaper. Inte en hel roman.
Då föreslog jag att vi skulle spela en "Prequel" till en av rollpersonerna, med namnet "Groddy som ung". Syftet med äventyret var att gemensamt skapa en bakgrund till en av rollpersonerna, Groddy Dolkenstöt. Och ta reda på hur det gick till när han fick tillmälet "Dolkenstöt". Jag slumpade fram ett äventyr från regelbokens tabeller för detta, la till några SLP:s, och woalla! Världsbyggandet hade börjat. Äventyret blev en succé, alla tyckte att det var det roligaste hittills med råge.
För länge sedan, i det forntida Syrtra, härskade ankorna över staden Fjädra Fäste...
Så började det. Syrtra snodde jag från Svart Duell, och själva inledningen tog jag från Kung Fu Panda 2, en av mina favoritfilmer (eftersom jag visste att inga av spelarna skulle känna till detta ändå). Det roliga var att jag helt och hållet gjorde detta för att inspirera spelarna så att vi kan fortsätta med köp-kampanjen å få igång rollspelandet (och ha kul när vi gör det, vilket jag inte hade innan). Men nu har jag liksom snubblat in i världsbyggande och inser att det kan ju vara riktigt roligt! Och framför allt blir det mycket
bättre när man gör det själv. Eller åtminstone tror jag det; jag har i varje fall aldrig läst något bra världsbygge till något rollspel, om man undantar de världar som skrevs av bra
författare utan att ha rollspel som sin grej. Typ midgård, star wars etc.
Idéerna kan vara nog så bra, men detaljerna är oftast så dåliga att de bara förstör känslan innan den har hunnit utvecklas. Det går alltså att göra en bra trailer av många världbyggen, men när man väl läser böckerna så leder det alltid till besvikelse, i mitt tycke.
Sen har jag inte läst allt, skall erkännas. Vad är t.ex. ToaRR?
Men jag noterar att det finns jättemycket bra(?) böcker om världsbyggande, så jag lär ju köpa en sån å sen bara spela och skapa tillsammans med mina medspelare och skriva ner allt och organisera det, å sen återkommer jag med en kickstarter om sådär tio år!
