Search results

Precis. En vinkling vad gäller spelstilar; En grej att ta sig en funderare över när man skapar sig en hemlighet är hur man vill använda den. Är det roligaste när hemligheten avslöjas och man får agera efter konsekvenserna av densamma eller är det roligaste när man får sträva efter att skydda...

Om man inte har en slumpkälla så blir väl nästa framgång predikterbar...? Jag vet inte om jag tycker det är så jättekul.

Det ser fantastiskt bra ut!

Ehm, vad skall det hela egentligen handla om...? Jag gör som i varulvsspelen och öppnar med Solar system bara för att få ut en första röst. :gremsmile:

Jag tycker att det vore skittrist om Ane-Mundus vore en maktlös, halvförvirrad pajas.... Jag skulle nog spela vidare på de manliga laimornas öde. Vad sägs om: De manliga Laimorna drabbades av en förbannelse, kanske kastad av en kvinnlig laima? Denna förbannelse gjorde att deras sinnen...

1. Jajamensan. 2. Drakar och Demoner, den svarta lådan, en dryg handfull gånger per år, ett heldagspass varje gång komplett med en massa mailande, förberedande, statusuppdaterande och hajp.

Klabbsock/a. Jag har ingen aning om varifrån det kommer men det har så skön klang att det bara måste användas!

Jag kan bara hålla med. Det är mekanikens styrka och svaghet i ett; Den MÅSTE vara fullständigt dominant, annars blir den meningslös.

Det beror helt på spel. Nu har jag sålt av alla mina 6 stora + 3 små flyttlådor med rollspel nyligen, men detta är hur det funkade innan jag "slutade". De flesta lätta indiespel spelar jag endera inom några månader efter jag köpt dem. Oftast bara en gång. De flesta tradspel spelar jag aldrig...

Edit: Jag såg att DeBracy hade missar rälsat. Jag ställer mig härmed bredvid honom i inget-att-se-här-skaran... --- Om jag spelar Trad: 1. Ett antal aktörer med ett par viljor och eventuellt ett par triggers (om någon gör SÅ så gör aktörern SÅ). 2. En startpunkt och ett tänkt flöde om inget...

För mig är det viktigaste att det finns en trovärdighet att knyta an till. Den behöver inte vara verklig, den kan vara tecno-mumbo-jumbo, men det är trevligt för min inlevelse att det finns där och det är dubbelt trevligt om det går att använda på något eller några konkreta sätt.

Sant. Jag tänker mig det hela som en policy snarare än som på case-to-case-basis samt att man inte skall kunna misslyckas för att kunna följa ett i någon form förplanerat skeende. Det är nog att överförenkla i en generell diskussion.

Vilka varianter är det du tänker på?

Och därmed landade vi i min punkt 2 enl. ovan: 2. Vilken auktoritet skall spelledaren ha? Vilket i realiteten handlar om vilken spelstil man har. Bestämmer spelledaren vad det skall handla om (mer eller mindre) eller ej?

Jag känner dessvärre likadant. Jag är inte så jätteintresserad av att diskutera några specifika spel och är (dessvärre) för hårt ankrad i mina åsikter rörande spelstilar för att vara vidare kul att prata med rörande dessa. Som jag känner det så kommer en sådan tråd bara att landa i endera: 1...

Det kan jag visst ha, den är bara inte detaljerad och hårt styrd. Asså, vad är en plannerad berättelse? Hur måste den exekveras för att den skall vara styrd/plannerad? Om jag sätter en slutscen, kungens fiender skall bekämpas i tronsalen, är den plannerad då? Oberoende av alla vägar den kan ta...

Berättelsen är det som kommer när nuläget krockar med spelarnas ageande och alla inblandades eventuella planer. I sluändan är det det som blir summan av allas val.

Menar du då att man genererar detta motstånd slumpmässigt? För om inte så tycker jag nog att det faller rätt bra under att förvalta riktning och uppföljning.

Min senaste hangup är Nairobi, Rift valey och järnvägsbygget där och effekterna på området. Endera under bygget eller något tiotal år efter det.

Varför då ha en spelledare? Om denne inte har uppdraget att förvalta och gödsla ett flöde? För att försöka att inte trampa på "heliga" ord så tar jag till dåliga nya. Det jag menar med agenda är inte nödvändigtvis berättelse utan riktning och eventuell uppföljning av det som hänt tidigare. Ny...