Burning Empires är fantastiskt för hur det utmanar de där rollspelsklyschorna. SL får inte fuska (det är explicit förbjudet) och har en budget för motståndet. Man kan absolut vinna eller förlora.
Oräkneliga - det hänger inte ihop internt, det förväntar sig vissa spelarval i situationer som egentligen är öppna, det har Single Points of Failure, det matchar inte den etablerade settingen, det har mycket felstavningar…
Faller väl under Sturgeons lag: ”90% av allting är skräp”.
En av D&Ds stora insatser är att det drar till sig en stor andel av skräpet, som sedan enkelt kan undvikas.
Håller helt med. "Say yes or roll the dice" är (ibland) bullshit - vissa saker går inte, och att berätta vad som inte går är en del av hur SL etablerar hur världen fungerar. Det är inte förtryck.
Det är kul att Assault on the Mountains of Madness till Achtung! Cthulhu tar Beyond… som kanon. Plus den totala logiken att bekämpa nazister i Antarktis.
Jag tänker att det kan se ut så här när man pitchar, i min förstås personliga erfarenhet:
"Vill ni spela Beyond the Mountains of Madness?"
"Vill ni spela i Glorantha, antingen under RuneQuest eller HeroQuest?"
"Vill ni spela D&D?"
En sak jag brukar reflektera över är att folk pratar om helt olika saker i olika spels forum och Facebook-grupper. I Delta Green är det nästan uteslutande vad man ska spela för publicerat äventyr. I RuneQuest är det abstrusa saker kring världen. I Mage är det "vad för sfärer behövs för den här...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.