OK, låt oss lämna d20 och tala om realism.
Det finns INGET rollspelsystem som återger verkligheten realistiskt.
Och när det gäller strid är det inte ens önskvärt att återge verkligheten - för det blir i princip ospelbart.
Är vi överens om att rollspel inte är realistiska?
När vi talar om "realism" i rollspel menar vi egentligen "som på film" - för närmare än så kommer de flesta av oss inte riktig strid.
Konstruerar man ett stridssystem så ska inte målet vara att det är realistiskt, utan at det ska vara kul.
Många soldater är så rädda att de blundar när de skjuter och det är bara tur om de träffar något. Det är realistiskt, men inte kul.
Får man buken punkterad under medeltiden så kommer man med 99 % sannolikhet dö. Det är realistiskt, men inte kul.
Får man en skottskada idag kommer man antagligen att överleva, men bli sängliggande i ett par veckor. Det är realistiskt, men inte kul.
Är vi överens om om att rollsepl ska vara kul, inte realistiska?
Bra!
Vad är kul i strid?
Det är givetvis subjektivt - så när vi diskuterar medvetslöshetens vara eller icke-vara har det ingenting med realism att göra, utan det är en fråga om vad vi tycker är kul.
- Jag tycker om strider som går snabbt och som är dödliga. En strid ska kännas som rysk roulette, det ska vara något man vill undvika. Men det ska fortfarande inte vara så dödligt att man automatiskt dör av första träffen (men man ska kunna dö).
- Jag tycker inte att det är speciellt kul att olika rollpersoner har egna "combat-moves" - för det är uteslutande, det betyder att andra inte har tillgång till dem. Generellt tycker jag inte om regler som säger vad man får göra, eftersom de samtidigt säger vad man inte får göra.
- Jag tycker inte om permanenta skador. Jag tycker inte att det är kul att spela en rollsperson som blir mer och mer krympling för varje äventyr som går.
- Jag tycker att det är helt OK att man blir tillfälligt utslagen i en strid. Jag tycker inte att det är tråkigt och det är definitivt roligare än att automatiskt dö.
- Jag tycker om när skador tar ett par dagar att kurera på naturlig väg. Det känns bara fånigt att man är helt frisk nästa dag, eller rent utav efter bara fem minuters vila efter striden som i DnD4. Jag tycker heller inte om när skador tar veckor eller månader att läka.
Om ni berättar vad ni tycker är kul i strid kommer ni att upptäcka att vi har olika syn - och det är egentligen här problemet med medvetslöshet ligger, om man tycker om negativa hp, eller om man ska få fortsätta att krypa runt i sitt eget blod efter man är nedgjord.