Det tycker jag inte är sant i normal-BRP (men däremot i DoD-23).
Kunskapsfärdigheter, sociala färdigheter, perceptionsfärdigheter och annat är väldigt viktiga för hur äventyr faller ut.
Visst, men det är fortfarande så att spelet är inriktat på en ganska specifik typ av
äventyr. Man förväntas (i vissa spel outtalat) spela äventyrare som äventyrar. Det förväntas uppdragsgivare, utforskning, kanske en liten smula problemlösning, en och annan fälla, och minst en strid per spelmöte (om jag ska raljera lite).
Gör man något annat än Typiska Äventyr™ så finns det inga system för det. Det finns
knappt mekanik.
Man kan absolut krysta till det så att man spelar hovintrigsäventyr helt utan strid med DoD, men då använder man ju en så liten del av DoD att jag undrar vad man ens ska med det till. Då är det inte DoD som på något sätt stödjer spelet, eller ens låter bli att aktivt hindra det.
Det finns de som brukar ge amerikaner skit för att de tycker att D&D är ett universalsystem som man kan spela precis vad man vill med (med lite husregler…). Och det med viss rätta; D&D är också ett system som utgår från en ganska specifik spelstil även om man absolut även där kan krysta till det så att allt inte går sönder fullständigt när man spelar sin kampanj om matlagningstävlingar mellan kockar i Chicago på 40-talet. Men det är knappast för att D&D är så himla flexibelt, utan mer att spelgrupperna krystat det till något det inte är gjort för och har överseende med eller själva fyller på med det som skaver.
