Re: Fortsätter OT åt samma håll.
Varför är dödandet accepterat men inte våldtäkt. Vad är det som styr dessa tanke reflexer.
Snedvridna referenser angående dödande. Vi matas med dödande i nyheter, filmer, TV, böcker, tidningar och så vidare. Ofta framställs det som ett sätt att vara tuff, hård och allmänt ball. Jag tror detta härstammar från att samhället/staten har ett visst behov av en "våldspotential" som man kan utnyttja i olika sorters krissituationer. Motsvarande gäller inte för våldtäkter.
Det finns dessutom en känsla av att det finns ett rättmätigt dödande (krig, ärkeskurkar et cetera), någon motsvarande känsla finns inte för våldtäkt.
Det finns också en tradition av fair play. Titta på hur våld beskrivs i tex film, hjälten är alltid i underläge, men lyckas ändå vinna till slut. Denna mediabild har på något sätt nästlat sig in i vår syn på verkligheten också. En våldtäkt är däremot ett sätt att etablera dominans över en annan person, visa att den andra personen är svagare. Detta går helt mot denna tradition av fair play, och uppfattas därför som ont, ungefär som om man torterat valpar, kattungar eller barn.
Sedan tror jag att det finns en rent biologisk förklaring. Båda fenomenen har en grund i samma beskyddarinstinkt. Vi har en instinkt att skydda våra nära, vårt hem och så vidare. Det är ofta denna instinkt som i filmer (och i verkligheten) motiverar dödandet, men det är också samma instinkt som säger att våldtäkt är fel. Tro mig, det finns inget som fyrar av så många beskyddarinstinkter hos en man som en kvinna under angrepp.
Utöver det så finns det ibland ett syfte med våldet som man kan sympatisera med. Man dödade för att stoppa Hitler, man dödar i självförsvar osv. Något sådant syfte finns inte i en våldtäkt, den är en ren våldshandling utan annat syfte än att förnedra, förödmjuka, skada och undertrycka offret. Det finns under inga omständigheter något syfte man kan sympatisera med där, inga förmildrande omständigheter.
Att sedan säga att det ena eller det andra är mer eller mindre ont är som att säga att det är mer eller mindre ont att döda en eller hundra personer. För de drabbade spelar det ingen roll, det är lika hemskt i vilket fall, det är bara den "objektiva" omvärldens bild sedd från tryggt avstånd som ändras.
