Nekromanti Kingmaker

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,069
The Varnhold Vanishing - Spelmöte #5

Efter att Hertig Farran kommit tillbaka från sin och Elgas vetenskapliga utforskning av Vordakais krypta, begav sig han, Thotas, Iacobia och Kelis norrut, för ett kort besök i Restov - Svärdsherrarnas säte i Brevoy. Anledningen var att Thotas behövde få sin stenrustning förtrollad, och Farran ville även passa på att avlägga visit hos Jamandi Aldori, den skarpa adelsdamen som tidigare under året förärat Hjorthamn med ett besök.

Under resan mot Restov, vid bron över Kiravoyfloden blev sällskapet dessvärre överfallna av en märklig best - en gigantisk krokodil, som var täckt av piggsvinstaggar! Fylld av mod snarare än vishet förvandlade sig Thotas till en katt och gick till vildsint anfall. Piggsvinskrokodilen svarade kallt med att slita Thotas i stycken, och vore det inte för att sällskapet med magi lyckades förblinda besten hade Thotas inte bara varit död, utan även monstermat.

Thotas var som sagt död, men då våra hjältar under sina äventyr lagt rabarber på en skriftrulle med en reinkarnationsformel på så fanns det ännu hopp att den korpulente dvärgens död inte skulle vara ett permanent tillstånd. Exakt vad Thotas skulle komma tillbaka som var det dock ingen som visste, och nog hoppades Iacobia i hemlighet att han skulle återfödas som en troglodyt? Så blev dock inte fallet, och som ett ödets nyck kom Thotas tillbaka till livet som en... dvärg!

Efter avlagd visit i Restov, där man dessvärre fick nöja sig med Lord Umbars (Jamandis imbecille broder) umgänge, reste så våra hjältar tillbaka till Hjorthamn. Det var nu första gången sedan mysteriet i Varnmark uppdagades som Farran fick återse sin huvudstad och folket klev man ur huse för att hurra åt de återvändande hjältarna.

I Hjorthamn uppstod dock ett dilemma för Farran och de andra rådsmedlemmarna. Även om våra hjältar haft överseende med Pox och Bosmans tjuvjakt så hade de två vagabonderna länge varit en vagel i ögat på Grönbälltes Sheriff, Parok. Den driftige gamle sergeanten hade till slut fått tag på tjuvjägarna, slängt dem i fängelsehålan och börjat bygga en galge, för att en gång för alla markera vad som händer om man olovligen jagar på hertigens mark. Då våra hjältar hade en god relation till Pox och Bosman ville de ogärna se dem dingla i galgen. Det krävdes en hel del diplomati för att få Parok att gå med på ett lindrigare straff, men i slutändan lyckades man dämpa hans blodtörst, och istället tvångsrekryterades de två tjuvjägarna under högljudda protester till Paroks skogspatrull. Kanske hade de föredragit galgen.

Efter att ha spenderat några dagar i Hjorthamn begav sig de fyra äventyrarna ut på fiskarfänge! Man begav sig västerut, för att fånga ål till Hjorthamns mästerkock, som ville ha en ålfestival! På vägen till sjön Silvertrappan råkade man dock ut för en obehaglig överraskning då en lyktgubbe tog sin in i Farrans magiska hydda och störde nattsömnen. Obehagligt värre, och den skrämde halvt slag på stackars Kelis som satt vakt.

Vid silvertrappan stannade man ett par dygn. På dagarna rodde sällskapet ut i sin ihopvikbara båt, och metade ål med Thotas magiska godbär på kroken. På nätterna studerade man alla de févarelser som bodde i området runt sjön; griggar, fédrakar och nixier - vattenféer. När de fångat tolv stora silverålar begav man sig iväg på en liten bergsexpedition, där man hjälpte en otäck, men vänligt inställd fasspindel vid namn Zzamas. Zzamas lya hade tagits över av xiller - ondskefulla varelser från det eteriska planet, och hon bad äventyrarna om hjälp med att driva dem på flykten. Det slutade med att Iacobia sprängde hela stammen med ett par välriktade eldbollar. Som belöning fick sällskapet en magisk kista, med en trollformelsbok i.

___

Spelledarreflektioner

Det här var ett typiskt mellanmöte, då både Ellori (chrull krigare) och utbygdsjägaren Phelan var borta. Lite småputtrigt och mysigt, men utan någon egentlig story annat än ganska klassisk hexcrawl.

Persson lärde sig något nytt om AC och full-round attacks när hans rollperson togs av daga på ett väldigt plötsligt sätt. Det var spännande att se vad han skulle återfödas som, då reincarnate innebär att man slår på en slumptabell. Att han återföddes som dvärg (vilket är en chans på ca 10%) får väl ses som ett tecken från spelgudarna :gremsmile:

Det var kul att återknyta till Pox och Bosman, två karaktärer som jag själv skrivit in i kampanjen, och gillar rätt mycket. Jag är glad att inte spelarna lät dem dingla i galgen.

Under de senaste spelmötena hare jag mer och mer börjat använda slumptabeller för random encounters. Jag har tidigare inte varit riktigt bekväm med sådana, men börjar tycka att det är rätt kul faktiskt. Det ger mig som DM lite extra spänning, då jag inte riktigt vet vad som ska hända hela tiden. Det är också bra träning i att kunna improvisera snabbt, och att snabbt titta på ett stat block och förstå hur en varelse/monster ska spelas. Givetvis belönas även rollpersonerna med random treasure, vilket ibland ger helt awesome resultat. Dante lyckades t.ex. lägga rabarber på en +2 keen poison dagger (om jag inte minns helt fel).
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Re: The Varnhold Vanishing - Spelmöte #5

Skönt också att Kelis äntligen har kunnat steppa upp och räddat sällskapet från säker död. :gremwink:
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,069
Re: The Varnhold Vanishing - Spelmöte #5

Var det Kelis som förblindade besten? Jag kom inte ihåg när jag skrev krönikan. Äras den som äras bör, i så fall!
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Re: The Varnhold Vanishing - Spelmöte #5

Jup det var hon. Draken får leva i evigt mörker för att han vågade trotsa hennes gud.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,069
Blood for Blood - Spelmöte #1

Våren 4715, Absaloms Tideräkning.

En vädjan om hjälp nådde Hjorthamn. Tatzelvads borgmästare, Loy Rezbin, skrev och påstod att det ryktades om att en armé av rövare och barbarer ryckte fram mot Grönbältes östra utpost.

General Ellori mobiliserade trupperna, som under Kapten Kestens Garess befäl påbörjade marschen. Under tiden red Ellori, Phelan, Thotas, Iacobia och Kelis i sporrsträck, då man uppfattade att invasionshotet var så brådskande att infanteriet inte skulle hinna fram i tid - ett klokt beslut.

Väl i Tatzelvad visade det sig att ryktet om en invasionsarmé kom från en flykting, Kisandra Numesti, vars far var en av Baron Hannis Drelevs riddare. Drelev var ledare för en av de expeditioner som sändes av Restovs Svärdsherrar för att kolonisera De Stulna Länderna. Baron Drelev råkade efter en tid i våldsamma stridigheter med Barbarer av Tigerherrarnas Stam. Tigerherrarna var ej själva starka nog att driva Drelev på flykten, men de fick förstärkning av Castruccio Irovetti, herre och konung över Pitax. Mot så kraftfulla fiender hade Drelev inte en chans, och han är idag Pitax knähund. För att blidka Tigerherrarnas ledare, Armag, tvingades Drelev skänka barbarhövdingen sina riddares förstfödda döttrar, vilket han också gjorde. De riddare som motsatte sig detta, däribland Kisandras far, slängdes i Drelevs fängelsehålor.

För att bevisa sitt värde inför Pitax herre bestämde sig Baron Drelev för att anfalla Grönbälte, och han sände en mindre armé av banditer, rövare och en stam troll(!) för att snabbt jämna Tatzelvad med marken. Han hade dock inte räknat med att Gränbälte styrdes av hjältar, och hjältar vad var skurkpacket mötte när de i gryningen anföll sitt mål.

Från norr, längs med flodbanken, avancerade fienden. Från Tatzelvad svarade byborna med pilregn och Grönbältskt mannamod. Men mot de fradgatuggande barbarerna och mot de rasande trollen stod inte den gemene bybon en chans. Där trädde istället våra hjältar in, och från himlen regnade helveteseld när Iacobia släppte lös sin arsenal av trollformler. Från hustaken visslade Phelans välriktade pilar, och själva naturen tycktes stå till Thotas och Tatzelvads försvar. Rättfärdig vrede slog fienden till marken, och deras muttrande till mörka gudar var till ingen hjälp när Kelis lät Erastils rättvisa och lag härska på slagfältet. Som en valkyria från forno tog Ellori, generalen, striden till fiendens linjer och ve den som stod i hennes väg.

Till slut var striden vunnen, och det första slaget om Grönbälte nedtecknades i Hjorthamns annaler. Vilket straff väntar angriparen som i sitt fort nås av nyheten om sitt nederlag?

---

Några viktiga namn

Fiender
Baron Hannis Drelev - Herre över Drelevs Jordagods och Fort Drelev.
Armag - Hövding över Tigerherrarna
Kung Castruccio Irovetti - Pitax härskare

Allierade
Lord Terrion Numesti - Riddare i Baron Drelevs sold, nu fängslad efter att ha gått emot baronen.
Kisandra Numesti - yngsta dotter till Terrion, flykting från Fort Drelev.
Tamary Numesti - äldsta dotter till Terrion, gisslan hos Tigerherrarna.

Loy Rezbin - Tatzelvads borgmästare, Latricias man.
Latricia Evenore - Tatzelvads prästinna, Loys fru.

---

Spelledarens noteringar

Vi har haft ett uppehåll sedan slutet av oktober, men på söndag drar kampanjen igång igen, och jag insåg att jag behövde skriva krönika, inte bara för att påminna spelarna om vad som hände senast, utan även för min egen skull. Den blev kanske en aning rörig, men jag hoppas att den ska vara läsbar.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,991
Location
Stockholm
Farran, rogue 3/wizard 3/arcane trickster 3

Imorgon är det dags att återuppta Kingmaker-kampanjen med en nylevlad Farran.
 

Attachments

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Blod för blod spelmöte 1+2

Kära Mor och Far

Den vila jag skrev om i förra brevet blev alldeles för kort. En kort tid efter att vi anlänt till Hjorthamn så kom bud från Tatzlevad; en armé av krigare från Fort Drelev, vårt grannland i väst, marscherade mot Tatzlevad. Med sig hade de barbarer av Tigerherrarnas stam, samt några troll. Informationen fick vi från Kisandra Numesti, dotter till Lord Terrion Numesti, en av de riddare som Baron Drelev tillfångatagit efter sitt nederlag mot de Pitax-stödda barbarerna. Vidare hade även barbarerna fått alla riddares förstfödda döttrar.
Vi hade inte många val. Jag mobiliserade Grönbältes armé som började marschera till fots mot Tatzlevad samtidigt som jag och delar av rådet gav oss av mot byn. Vi fick reda på att vi hade blott några timmar innan invasionsstyrkan skulle vara på plats. Med magi och list satte vi igång förberedelserna och när väl striderna började regnade det pilar från hustaken och det tog inte lång tid innan det bara var trollen som stod upp av fiendens trupper. Jag rusade ut mot dem, och det var fantastiskt. Iacobia regnade eld och vrede från hustaken. Phelans pilar förvandlade dem till nåldynor. Thotas och Elga lät från luften naturens vrede drabba trollen och bakom mig stod Kelis och skickade spjut av ljus när hon inte höll oss vid liv. Och min klinga högg dem i bitar.
Vi insåg att vi inte visste mycket om vårt grannland, och begav oss anonymt iväg mot det, för att få reda på mer, för att planera hur vi kunde befria landet från Drelevs tyranni och barbarernas skräck. Med råd att söka upp en väninna till Kisandra i självaste Fort Drelev red vi iväg.

Fort Drelev visade sig vara en stad i skräck. Från skymning till gryning rådde utegångsförbud, och förbudet efterhölls av sex jättar som patrullerade stadens gator. Folket var rädda och förtryckta. Flera möjliga vägar in i själva borgen fanns. Vi valde den snabbaste lösningen, baronens privata hemliga flyktväg. Vi försökte smyga in så tyst det gick, men snart slogs vi för fullt. Jag vill med glädje säga att Lord Numesti befriades, baronen dödades, baronessan och baronens kurtisan fängslades. Jag vill med glädje berätta hur vi drev trollkarlen som var baronessans bror på flykten, hur jättarna sedan slogs ihjäl och staden befriades, men allt blir svart när jag måste berätta att Iacobia föll i striden mot baronen och hans svåger. Nu väntar en begravning, och ett monument, värdigt den hjältinna hon var.

Er dotter,
General Ellori av Grönbälte.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,069
Re: Blod för blod spelmöte 1+2

chrull said:
men allt blir svart när jag måste berätta att Iacobia föll i striden mot baronen och hans svåger.
Nä, hon blev slagen i huvudet av en korkad jätte. Klantkärring. :gremtongue:
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Re: Blod för blod spelmöte 1+2

Vitulv said:
chrull said:
men allt blir svart när jag måste berätta att Iacobia föll i striden mot baronen och hans svåger.
Nä, hon blev slagen i huvudet av en korkad jätte. Klantkärring. :gremtongue:
... Kreativ historierevisionism. För att det varit häftigare om hon dog mot bossen. Eh.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Blod för blod spelmöte 1+2

På tal om sådant, vi kan ju inte börja med realm management nästa gång. Vi måste ju spöa barbarer!
Vi kan ju inte lämna gisslan där i månader...


Storuggla, vart tog magikern vägen
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Blod för blod, spelmöte #3

Kära Mor och Far,

Efter att vi befriat Fort Drelev från den terror och tyranni som dess tidigare härskare utsatt dem för höll vi ett rådslag med Lord Numesti. Vi förklarade att de gärna fick hissa Grönbältes flagga i Fort Drelev, men får fungera som en självständig enhet fram till det att vi kan expandera och erbjuda staden det skydd de förtjänar. Lord Numesti verkade nöjd med beslutet, och vi skänkte honom några av de rikedomar vi plundrat från fortets tidigare herre. Jag har också funderat över om staden kanske ska få ett nytt namn för att inte påminna dess invånare om sin historia, eller om det är just därför vi ska behålla namnet, att de ska veta hur mycket bättre staden och livet i den har blivit sedan befrielsen. Vad tror ni? Ett namn som påminner dem om den hjälte som fick sätta livet till i befrielsen kanske fyller samma funktion? Iacobiaborg?

Nåväl, baronen må vara besegrad, och den siste överlevande av de fängslade riddarna var fri och dessutom herre över staden. Dock var riddarnas döttrar fortfarande fångar hos barbarerna och vi hade baronens fru och älskarinna i varsin håla. Älskarinnan, visade sig föga förvånande vara en spion utsänd från Dolkmark. Efter lite samtal kom vi fram till att vi kan ha en använding för henne och släppte henne fri, gav tillbaka hennes saker och låter henne bo kvar i sitt rum i fortet. Hon är fortfarande en spion, och förstår att hon ännu inte vunnit vår tillit än. Vi får se hur det utvecklas. Baronessan visade sig vara ett värdelöst våp. Hon gifte sig för statusen och har som enda mål att klättra högre upp i adeln. Vi förklarade henne och hennes bror som fortfarande är på flykten, laglösa i Grönbälte och Drelev, och hon fick två vakter med sig som escort ut ur landet. ¨

Under tiden förhören pågick hade Thotas spanat efter barbarerna. Han hittade dem en bit bort, och vi begav oss av. På vägen vandrade vi över en grupp kullar som var fulla av små gryt och hålor. Phelan berättade att det troligen rörde sig om en magisk best, ett åttabenat grävlingsdjur med gyllene päls och klor som stål, och i vanlig ordning han Phelan knappt avsluta sin berättelse förräns två av dem attackerade oss. De rivde, slet, klöste och bet, men till slut var de nedgjorda utan några större mängd tårar från oss. Bortsett från Farkas, en legosoldat vi tagit med oss för att fylla det tomrum Iacobia lämnade i vår grupp som nästan blev ihjälsliten. Efter att ha vilat i Farrans stora magiska paviljong red vi vidare mot barbarerna. Ett dussin barbarer hade slagit läger en bit bort och med sig hade de en vagn med fångar. De förstod aldrig vad som hände innan allt var över. Efter att ha låtit fångarna återförenas med sin hemstad begav vi oss tillbaka. Armag den åter igen födda skulle gömma sig i en grotta med två kvinnor nära lägret. Vi hittade grottan lätt och begav oss ner.

Mina resor i Grönbältes tjänst har tagit mig till många grottor, hålor och gryt, men inget har varit värre än denna. Rum fyllda med symboler från onda eller krigiska gudar. Rum täckta i blod. Fällor och märkliga lås. De svartklädda kvinnorna vi hörde om tidigare visade sig vara onda präster som tog hjälp av demoniska bundsförvanter. De föll en efter en. Längre in aktiveras en järngolem i ett rum. Den var helt immun mot magi, och bara de tyngsta av träffar gjorde mer än bara repa kolossen. Thotas tog några fruktansvärda träffar, och hade inte Farran teleporterat sig och Thotas bort till ett tidigare rum är jag rädd för att dvärgen hade mött sin död, för andra gången, i denna helvetiska håla. Med Farran och Thotas borta från rummet stod bara jag, Phelan och Farkas kvar. Det såg mörkt ut för oss, Farkas kortsvärd lyckades bara precis ta sig igenom järnet. Phelans pilar träffade rätt och hårt, men tyngst träffade min falchion. Träff efter träff gjorde stora bucklor eller slog loss stycken av järn. Med bilden av min dotters ansikte i sinnet slog jag allt vad jag kunde och med två väldiga träffar föll den ihop. Vi segrade, och vad viktigare var, vi överlevde.

Av Armag har vi inte sett något spår än. Men det finns fler rum att utforska.

Er dotter,
General Ellori
Markis av Grönbälte
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Blod för blod, spelmöte #4

Kära Mor & Far,

Det har nu gått några månader sedan jag skrev sist. Vi var då fast i Barbarkungens håla, Farran, Phelan, Thotas, Farrkas och jag. Kort efteråt insjuknade Thotas och Phelan i en mystisk, magisk sjukdom som vi i te kunde bota. Farran fick teleportera ut oss ur grottan och vi tog de sjuka genast till Hjorthamn och Kelis för att försöka bota dem. Varken Kelis, Elga eller rikets alla präster har ännu lyckats bota dem och fortfarande ligger de mest till sängs.

Månaderna har gått och vi har fått kämpa med att föda vår nu betydligt större befolkning över en mycket större yta. Annekteringen av Vanmark satte press på rådet, ekonomin men framförallt de boende. Varje månad har balanserat på gränsen till ransonering eller till och med svält. Men nu närmar sig Nyår, och det börjar se bättre ut.

Er dotter,
General Ellori av Grönbälte.


Kära Mor och Far!
Stora nyheter!
Res så snabbt ni kan till Hjorthamn! Vi firar in det nya året stort, och med en överraskning!

Er dotter,
General Ellori av Grönbälte.


Kära Mor och Far,

Jag sörjer att ni inte kunde komma, som ni redan hört firades nyår med en stor fest och tillhörande vigsel. Ni var saknade.

Er dotter
Hertiginnan Ellori av Grönbälte.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,991
Location
Stockholm
Plötsligt händer det …

I vissa strider kan jag känna mig lite … onyttig. Min rollfigur Farran gör sig nämligen normalt bäst i helt andra typer av situationer.

Men ibland händer det att jag får Vitulv att gråta.

Igår tog vi oss an barbarledaren Armag den pånyttfödde som Vitulv antytt var helt jävla livsfarlig (förra spelmötet när vi inte var fulltaliga tordes vi inte konfrontera honom pga. rädsla för en TPK).

Tack vare lite framskjuten spaning med darkvision och arcane eye visste vi var Armag befann sig och vi kunde storma in beredda och buffade till tänderna (alla fick varsin heroism och Phelan delade med sig av sin favored enemy-bonus). Första rundan får jag in en hideous laughter på Armag som faller omkull i skrattparoxysmer, oförmögen att göra någonting.

Efter blott två rundor där Ellori och Farcas hinner utdela ungefär hur många attacker som helst med massiva bonusar (+2 för flanking, +2 för heroism, +2 för att Armag var prone¹, +3 för Phelans favored enemy) – varav en dessutom crittar och gör Armag tillfälligt blind (vi använder Paizos critical hit cards) – är barbarledaren död utan att ha hunnit utföra en enda handling.

Lite antiklimaktiskt kan tyckas, men ibland är det skönt att bara få glänsa. Och tillfällen som dessa är det helt klart värt att spela vad min-maxare i allmänhet anser vara en väldigt suboptimal klasskombination.

1. Som nu när jag kollat upp det egentligen borde ha varit +4. (Eller riktigare: –4 på Armags AC.)
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Plötsligt händer det …

Lite antiklimaktiskt kanske, men så fungerade det ju mer eller mindre enbart för att Vitulv glömde att Armags svärd gav honom SR 20.


Storuggla, Atto den lilla primaten
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,991
Location
Stockholm
Re: Plötsligt händer det …

Storuggla said:
Lite antiklimaktiskt kanske, men så fungerade det ju mer eller mindre enbart för att Vitulv glömde att Armags svärd gav honom SR 20.
Men … var du tvungen att skriva det där? Kunde jag inte fått känna mig nyttig för en gångs skull? Ogina mänska. :gremfrown:
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Plötsligt händer det …

"Men … var du tvungen att skriva det där? Kunde jag inte fått känna mig nyttig för en gångs skull? Ogina mänska."

Tänk bara hur Vitulv mår när han läser det då! :gremgrin:


Storuggla, vem stal Jerry Lewis
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,069
Re: Plötsligt händer det …

Storuggla said:
Lite antiklimaktiskt kanske, men så fungerade det ju mer eller mindre enbart för att Vitulv glömde att Armags svärd gav honom SR 20.


Storuggla, Atto den lilla primaten
Nä, det gjorde det inte alls. Det kunde däremot dispella med CL20. Det hade inte hjälpt, eftersom Armag saveade bort skrattet i samma runda som svärdet hade kunnat hjälpa honom.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,991
Location
Stockholm
Re: Plötsligt händer det …

Vitulv said:
Nä, det gjorde det inte alls. Det kunde däremot dispella med CL20. Det hade inte hjälpt, eftersom Armag saveade bort skrattet i samma runda som svärdet hade kunnat hjälpa honom.
Så Ugglo ljög alltså bara för att trycka ner mig … :gremfrown:
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Blod för Blod -spelmöte 5

Kära Mor och Far,
Armag är död och barbarstammarna har kuvats. Barbarkonungen föll snabbt och hårt. Vi överraskade honom och innan han reagerat alls var han omringad av mig och Farkas, Phelan hade redan fyllt honom med pilar innan dödsstöten kommer; Farrans besvärjelser tvingar ner honom på marken i ett vansinnigt tvångsmässigt skratt! Kort därefter klyver jag honom med tre snabba hugg.

Barbarerna utanför kapitulerar och ger oss tipset om en gruva i närheten som översvämmats, enligt ryktet innan dess rikedomar kunde tas till vara på. Men först beger vi oss till Fort Drelev för de goda nyheterna och lite firande. Besöket visade tydligt att Numesti var ett bra val till ledare i staden, vakterna var mer disciplinerade och muren färdigbyggd, allt enligt råden han fick av mig sist.

Vi begav oss snart av möt träsket österut. Stammarna av Boggards i området hindrar alla försök till handel mellan Drelev och Hjorthamn. Inga Boggards har synts till än, men väl några Naga, och vad som helt klart måste vara spår av en större grupp Boggards. Imorgon vet vi nog mer.


Er Dotter,
Hertiginnan Ellori av Grönbälte
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,991
Location
Stockholm
Uppdaterad karta över Hertigdömet Grönbälte!

Äntligen har jag kommit ikapp med kartmakeriet. Som ni ser har vi expanderat vårt lilla rike en smula sedan sist.
 

Attachments

Top