Är den där logiken helt och hållet spelets ansvar undrar jag? Olika spelgrupper har ju olika toleransnivåer också. Om du spelar med en grupp medeltidsarkeologer eller om du spelar med en grupp bagare kommer du antagligen ha helt olika preferenser kring vilken intern logik som är viktig.
Nej självklart inte - inte bara spelets ansvar alltså. Och ja, gruppens val styr så klart, som alltid.
Jag ser inte heller att det måste innebära att spelet förklarar settingen i beskrivande text. Om kulturgeografi är viktigt, för att ta @Måns exempel, kan man lika väl visa det genom placering av staden på kartan, vilka yrken SLP har etc. Men som sagt olika spel kommer med olika förväntningar, det behöver inte alls handla om "realism" utan lika väl saker som SLP-beteende, metafysik eller något annat.
Vänta, vänta, objektivt? Var du ironisk? För om jag spelar fantasy (vilket visserligen inte är så ofta) så finner jag intern logik direkt avtändande. Det finns inget som dödar mitt intresse för en fantasyvärld som att skaparen tänkt på kulturgeografin och har rimlig samhällsuppbyggnad. Jag vill ha en fantasy som skedar med surrealismen, om det ska vara något, som använder en symbolisk logik snarare än en realistisk sådan. Där riddarlandet ligger bredvid ödelandet, inte av en historisk anledning utan för att högmod går före fall. Där det som händer i fiktionen återspeglar en inre snarare än en yttre verklighet. Jag vill nog gärna ha direkta och uppenbara brott mot vad som vore rimligt just för att man inte ska försöka spela spelet som om det vore riktiga personer i en riktig värld. Jag har mycket större problem med en värld som går ifrån sin symboliska och intressanta vision av trolldom för att det skulle innebära förändringar i hela samhällsstrukturen, jämfört med en värld där vem som helst kan lära sig jättemäktig magi av de kraftfulla trollkarlar som går omkring, men att detta helt utan förklaring inte haft någon påverkan alls på den pseudomedeltida världen. Jag föredrar i samtliga fall det senare. Och ja, jag vill ha en värld som speglar våra föreställningar om en (idealiserad eller inte) medeltid, snarare än en historiskt rimlig sådan. För vill jag ha historisk rimlighet spelar jag mycket hellre i historien. Jag inte ha rimlig fantasy, precis som jag inte vill ha rimlig surrealism, för det tar (i min mening) bort hela nöjet och kraften i genren.
Nej, jag var inte ironisk, men objektiv var kanske fel ordval då? Men ja, jag ser det som god design att göra en koherent spelvärld. Men jag var hoppades jag också tydlig med att det betyder olika saker i olika spel? Det var väl dumt att ta kulturgeografi som exempel för det för tankarna till simulationism och så vidare. Det var inte vad jag avsåg - det var bara en enkel sak att resonera om som redan nämnts i tråden - snarare att spelet och dess spelvärld fungerar likartat i likartade situationer.
Ok, jag har i alla fall inte pratat specifikt om fantasy. En setting som är i vår värld kan också vara koherent - eller inte. Det gäller vilken setting som helst. Spelar vi en Almodovar-film finns en viss koherens och om det är The Wire gäller en annan. Även ologiska settings kan fungera koherent (typ som Star Wars).
Tja, jag har spelat en del fantastiska omgångar där vi har motsagt etablerade fakta. En riktigt spännande omgång hade samma scen uppspelad fyra olika gånger (har jag för mig) med olika känsla och olika fakta. Det var direkt inkoherent, men det gjordes på ett bra och medvetet sätt. Inget man alltid tar till, men definitivt ett effektivt verktyg i rätt sorts berättelse.
På ett plan ja. Men absolut även det du berör att spelvärlden inte ska motsäga sig själv (alltför mycket) - så där har vi säkert olika preferenser. Kan "vad som helst" hända tappar jag nog engagemanget rätt snabbt. Sen jag kan förstå charmen i att aktivt arbeta med olika versioner av en verklighet men skulle nog se det som ett sätt att närma sig en viss specifik av händelse a la Rashomon. Om det var ett återkommande inslag och spelvärlden helt flytande skulle jag tappa förmågan att ta spjärn mot fiktionen och snart tröttna.
Med ”vi” här menar du du och din spelgrupp? För jag spelar inte spel som är avsedda för kampanjer och jag förväntar mig verkligen inte fler böcker/scenarion/etc.
Jag tror att folk underskattar att reglerna också måste vara tillräckligt trovärdiga för vad det de används till. Det är därför vi ha eviga diskussioner om BRPs implicerade olämplighet för olika saker, och denna ständiga önskan om att husregla in en massa saker så att hela spelupplevelsen blir koherent.
Civilisationen i norr var vid det här laget krossad. Klimat och farliga varelser gjorde det svårt att överleva på egen hand. Endast utbyggdsjägarna och alverna hade en organiserad närvaro och alla andra överlevande hade flyttat till Gondor. Visst kan det finnas enstaka kvarvarande överlevnadskonstnärer men det är inga stora samhällen eller riken!? Det här är för mig väldigt koherent. Det ligger också helt i linje med mina förväntningar.
Word! När man nästan blir ovänner runt spelbordet för att det som händer enligt reglerna känns helt orimligt...
Absolut! Men det kräver lite tankeövning, också för spelarna, för att liksom acceptera den miljön och vad det innebär. Frågor som hur man fixar nya armborstlod eller om man kan få något alls för 1 guldpeng dyker upp. Om man utgår från att det är öde, så tar böckerna (TOR/AiME) vissa friheter. Som SL balancerar jag där - vilka friheter kan JAG ta mig. Vilken koherens spelar roll för mig? Koherens med Tolkien-böckerna, filmerna, TOR-materialet eller räcker det att det känns koherent för spelarna?
Eftersom min roll i den här tråden nu är att ge motexempel:
Freemarket är ju det typiska motexemplet här. Det är inte magi utan teknologi som gjort att det finns fullkomligt överflöd av allt en människa kan önska sig. Spelvärlden är explicit en överflödesekonomi. Eller ja, teknologi ger inte automatiskt ett överflöd av social bekräftelse, vilket är vad hela spelet kretsar kring. Känns dock lite underligt att använda ordet "koherent" för detta.
Jag har spelat flertalet franska surrealistspel, men Dragonfly Motel är väl det mest surrealistiska, och ovanstående grej är … nå, jag vet inte om "felaktig" är en rimlig term att använda. Det känns som att du utgår ifrån spelledarstyrda traddiga spel. I ett samberättarspel som DM är ju detta irrelevant. Spelarna kan hitta på saker själva, så "felaktiga föreställningar" blir liksom aldrig en grej. Det är ju spelarna som bestämmer vad som är korrekt och inte.
Det uppskattar jag jättemycket! Jag är på WRNU för att se olika perspektiv, och ibland för att berätta om mina erfarenheter och problem.Eftersom min roll i den här tråden nu är att ge motexempel:
Så är det.
Den "koherens" (det är inte 100% rätt) ord som kanske är odelat positiv, är att spelarnas färväntningar på något sätt hänger ihop med hur det också blir. Om den gula snön senare blev till röd marmelad i en (trad-)Middle-Earth-kampanj, så "funkar" det inte. Även om mina spelare (i Trad) accepterar att jag som SL har "absolut makt" (hoppas ingen triggas), så skulle de INTE acceptera att gul snö blir till röd marmelad i DET spelet och i DEN världen.
Men pratar vi inte lite runt varandra här? Om inte inkoherens/brist på logik/inkonsekvens är ett uttalat designmål som i de exempel du ger, kanske vi kan enas om att det inte är eftersträvansvärt? Att om settingen motsäger sig själv på ett vis som ställer till det för spelgruppen när de upptäcker det, och tvingar dem att retconna händelser, kan det förstöra stämningen? Och om det beror på konstruktörens slarv och brist på eftertanke är det dålig design? Det är inget annat än det jag talar om. (Och som jag skrev i post #221 tycker jag inte det är et vanligt problem nuförtiden.)Eftersom min roll i den här tråden nu är att ge motexempel:
Ja, eller, det syftar tillbaka på det @Bifur skrev i denna deldiskussions början.
Så tycker jag att en intressant spelsetting ska beskrivas. Det är ungefär så vi har gjort i Kopparhavets hjältar. Vi har lagt fokus på färgstarka inslag, och lämnat det mesta runt dem blanka. Jag uppskattar ju våra hjärnors förmåga att hitta samband och att dessa absolut ska få stor plats runt spelbordet.
En koherent setting är ju också något som uppstår hos läsaren/spelaren. Exempelvis var det ju tydligt att en värld som bygger på kreationism (eller åtminstone "inte evolution" uppfattades som fullständigt orimlig (och kanske ospelbar) av några forumiter. Det har jag själv svårt att förstå men det är ju ändå sant från deras perspektiv.
Krugal Svylse?
Fast det var ju ingen som påstod DET
