Rollspel handlar inte om berättelser eller berättande

[JohanL]

Ett typexempel på något som ofta tas upp som ointressant för berättelsen är väl när rollpersoner köper utrustning.

Där saknas inte bara berättelse utan även konflikt mer generellt.

 

[JohanL]

Då dök det upp någon i tråden som berättade om hur deras spelgrupp spelade. Tror att de spelade Chuubo's Magical Wish-Granting Engine eller vad det heter. I alla fall så hade de oftast brainstorming innan varje scen, där de bollade lite idéer om vad som skulle hända. Det gillade det och tyckte att det gav högre kvalitet på scenerna. Typ "Jag kommer in och upptäcker att du håller på att skriva på det där brevet, och du typ försöker dölja det." "Ja, och du märker att jag försöker att undanhålla dig något, och till slut får du typ tag på det och läser det." "Ja, det är ballt, och så typ blir jag arg och stormar därifrån." "Eller så kanske Britta kommer in då, och undrar vad som händer!" "Ja, och så blir hon arg!" "Eller så kanske vi plötsligt båda försöker dölja det från henne?" "Ja, det blir ballt; så gör vi!"

"Story Before"?

 

[Sömniga Isaac]

Jag är nyfiken på vad det är som gör att rollspel fungerar illa (eller i varje fall sämre) om de försöker berätta historier?

Nu är jag mer utvilad och inte lika vresig som när jag skrev mitt första inlägg i tråden.

För mig handlar det här om definitioner. Berättelse och berättande i traditionella rollspel fastnar ofta för mig vid att följa en förbestämd plot. Jag blir inte medskapare, utan en person som ska upptäcka den plot som redan är förutbestämd.

När det däremot kommer till andra spel, som inte hör hemma i samma spelfamilj som till exempel DoD, D&D m.fl så har jag lättare att tänka att rollspel fungerar utmärkt som verktyg för att försöka berätta historier, för då är det vår berättelse som skapas runt spelbordet.

Berättelse för mig, i trad-rollspel, har fått en väldig slagsida mot att innebära plot och att följa spelledarens planerade berättelse ark. Det blir med andra ord en gissningslek att hitta vad SL vill ska hända runt spelbordet. Vilket inte behöver vara att problem om det är vad spelgruppen uppskattar.

Berättelse för mig i andra former av rollspel har istället en väldigt positiv betoning som handlar om att tillsammans skapa ett eller flera ark och upptäcka en berättelse i realtid.

 

[Anthrox]

Jag förklarar gärna tydligare vad jag tycker, om jag får en faktisk frågeställning som jag kan utveckla resonemanget utifrån.
Att du gör det aktiva valet att tolka innebörden i det jag säger på ett helt annat sätt än det jag skrev, och sedan avfärda din tolkning som "nonsense" gör det bara svårare, inte enklare, att förklara mitt perspektiv. Slipper vi väderkvarrnar blir det lättare att hålla diskussionen konstruktiv och meningsfull.

Jag ställde ju förvisso flera frågor i hopp om att förstå vad det faktiskt var du menade, eftersom du tillskrev folk åsikter vitt och brett och själv skrev saker som jag inte kunde tolka på annat sätt än paradoxalt.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag ställde ju förvisso flera frågor i hopp om att förstå vad det faktiskt var du menade, eftersom du tillskrev folk åsikter vitt och brett och själv skrev saker som jag inte kunde tolka på annat sätt än paradoxalt.

Frågorna du ställde i tråden var:

Att skapa drama och att berätta historier är samma sak. Jag fattar inte var ståndpunkten ligger?

och

Är det inte egentligen bara, åter igen, den urgamla diskussionen om ROLLspel vs rollSPEL?

Vilka jag inte svarade på, eftersom jag inte uppfattade dem som särskilt relaterade till något jag skrev utan mer generella frågor, då de i vart fall för mig inte på något tydligt sätt byggde på mina resonemang. Men vill du att jag skall svara på dem så kan jag ju självklart göra det.

Personligen tappade jag dock intresset för att ge ett utvecklande svar när du skrev

Jag tror du behöver förklara bättre hur du menar, för just nu skriver du i mina ögon "rollspels styrkor ligger inte i skapandet av berättelser, utan i alla delar som används för att skapa berättelser", vilket givetvis är helt nonsens.

Vilket jag tolkar som en ganska rejäl vanrepresentation av det jag skrev (vilket det nästan alltid är när man svarar med att skriva om vad en person säger, snarare än att bemöta det som faktiskt sägs på det sätt det sägs), och att du valde att avfärda denna vanrepresentation (alltså inte mina ord, utan dina) som nonsense. Vilket dels blir oerhört svårt för mig att både försvara och utveckla, eftersom jag då behöver försvara/utveckla en position jag inte tagit, och dels så är det i min mening ointressant att föra diskussioner utifrån vad jag uppfattar som "bad faith".
Vilket jag påpekade.

Istället för att då svara utifrån den premissen specifikt försökte jag utveckla mina resonemang i den vidare diskussionen.

Men tydligen så innebar det att jag:

tillskrev folk åsikter vitt och brett

Vilket jag ärligt talat känner mig nödgad att ifrågasätta.

Vilka åsikter har jag tillskrivit vem, i vilket inlägg har jag sagt att någon specifik person har en åsikt denne inte har?
Och då det skett "vitt och brett" betyder ju det med andra ord att det måste ha skett flera gånger under denna diskussion, så jag skulle gärna vilja veta vilka deltagare i tråden jag har tillskrivit vilka åsikter, så jag kan få möjlighet att antingen förklara mig eller be om ursäkt.

Är det något jag har gjort borde det ju finnas konkreta exempel på det, för inte är det väl så att vi hänfaller åt ospecifikt anklagande vagueposting när någon uttrycker en hållning vi känner att vi inte gillar?

 

[adrian_of_arcane_lore]

Precis det där; tack! Det är verkligen ett helt annat sätt att spela på, som går emot så mycket av vad många skulle säga hela poängen och kärnan i aktiviteten rollspel. Men jag tänker inte säga att det inte är rollspel, och det verkar vara en medveten och givande spelstil för de inblandade. Jag kan till och med bli lite sugen att prova någon gång! @adrian_of_arcane_lore, läs den här länken; jag tror att du skulle finna det intressant!

Skall läsa!

 

[Mikl]

(snipp) …att rollspelsmediets unika styrkor inte ligger i skapandet av berättelser utan i den direkta interaktiva upplevelsen av deltagande i en händelseutveckling… (snapp)

Ja! Väl uttryckt.
Det händer ibland att jag eller någon annan gör skriftliga sammanfattningar av senaste spelmötet men det är för att vi spelar tradspel och behöver komma ihåg vad som hände förra gången. Och ändå är det inte alltid alla som tagit sig tid att läsa sammanfattningen. För det som intresserar oss är i första hand inte berättelsen som blev resultatet av vårt spel, utan aktiviteten under vilken berättelsen uppstod.

Det gäller nog även publiken till AP-strömmar skulle jag tro. Dvs att det kan vara underhållande att se/höra andra interagera med varandra vid rollspelsbordet förutsatt att de gör det på ett underhållande sätt.

Det finns exempel på rollspelssagor som konverterats till böcker, tex Dragonlance, men inte utan större eller mindre bearbetning först. Jag gissar på större.
För, you know. De flesta oredigerade rollspelsberättelser suger. ”You had to be there”

 

[Zire]

rollspelsmediets unika styrkor inte ligger i skapandet av berättelser utan i den direkta interaktiva upplevelsen av deltagande i en händelseutveckling, och den dramatik och det känslomässiga engagemang som skapas i stunden utifrån de unika premisser som rollspelsmediet erbjuder (interaktion, inlevelse, relativt fria val, agens, konsekvens, improvisation mm).

Det här tycker jag är intressant. Det finns helt klart någonting här som skiljer rollspel från andra media.

När man skriver en berättelse så tycker jag att det är en annan upplevelse än att spela rollspel. Trots att båda handlar om att skapa berättelse.

När man lyssnar på någon som berättar något så tycker jag att det är en annan upplevelse än att spela rollspel. Trots att båda handlar om att "konsumera" en berättelse.

Och att det finns något unikt tycker jag gäller också när man jämför med improvisationsteater eller datorspel. Men det är svårt att sätta fingret på vad skillnaderna är.

Jag tror att det är någon unik mix av det du räknar upp. Det är interaktion, delad inlevelse, improvisation och spelmoment som simulerar konsekvens inom berättelsen.

 

[entomophobiac]

Jag ser nog inga egentliga fördelar med att exkludera folk som anser sig spela rollspel från hobbyn.

Jag tycker vi exkluderar alla som använder klassificeringar istället! Säger du “trad” eller “indie” så får du inte vara med och leka.

Håller på det stora hela med @adrian_of_arcane_lore personligen, men ser inte diskussionen om vad som är eller inte är rollspel som en viktig del av det. För mig är det mer medial identitet, där rollspelens unika egenskaper är det intressanta. Som artikeln om interaktion som en tredje narrativ “dimension” som jag länkade till någon gång.

Snarare tror jag det, som så ofta, handlar om semantik och ordval. Definitionsdiskussioner, där definitionerna går isär. Kan eventuellt ha hänt förr det med.

 

[Rangertheman]

Det gäller nog även publiken till AP-strömmar skulle jag tro. Dvs att det kan vara underhållande att se/höra andra interagera med varandra vid rollspelsbordet förutsatt att de gör det på ett underhållande sätt.

För mig personligen är AP-strömmarnas underhållningsvärde i stort sett noll, oavsett hur väl genomförda de är. Jag tror det beror på att tar man bort det som är unikt med rollspel; min interaktion, agens, m.m.; så försvinner också det roliga med rollspelen.

 

[entomophobiac]

För, you know. De flesta oredigerade rollspelsberättelser suger. ”You had to be there”

Det här är något jag alltid återkommer till. För även de som beskriver sitt rollspelande som mer berättande, dramaturgiskt, eller narrativt, så när de återger sina sessioner är det sällan några vidare berättelser egentligen. Det är precis samma "you had to be there" som du beskriver. Vilka verktygen var som användes på vägen dit, eller vilka stances eller blorbpremisser eller dylikt som användes, har sällan någon särskilt stor påverkan på den där känslan.

 

[Anthrox]

Frågorna du ställde i tråden var:



och



Vilka jag inte svarade på, eftersom jag inte uppfattade dem som särskilt relaterade till något jag skrev utan mer generella frågor, då de i vart fall för mig inte på något tydligt sätt byggde på mina resonemang. Men vill du att jag skall svara på dem så kan jag ju självklart göra det.

Personligen tappade jag dock intresset för att ge ett utvecklande svar när du skrev



Vilket jag tolkar som en ganska rejäl vanrepresentation av det jag skrev (vilket det nästan alltid är när man svarar med att skriva om vad en person säger, snarare än att bemöta det som faktiskt sägs på det sätt det sägs), och att du valde att avfärda denna vanrepresentation (alltså inte mina ord, utan dina) som nonsense. Vilket dels blir oerhört svårt för mig att både försvara och utveckla, eftersom jag då behöver försvara/utveckla en position jag inte tagit, och dels så är det i min mening ointressant att föra diskussioner utifrån vad jag uppfattar som "bad faith".
Vilket jag påpekade.

Istället för att då svara utifrån den premissen specifikt försökte jag utveckla mina resonemang i den vidare diskussionen.

Men tydligen så innebar det att jag:



Vilket jag ärligt talat känner mig nödgad att ifrågasätta.

Vilka åsikter har jag tillskrivit vem, i vilket inlägg har jag sagt att någon specifik person har en åsikt denne inte har?
Och då det skett "vitt och brett" betyder ju det med andra ord att det måste ha skett flera gånger under denna diskussion, så jag skulle gärna vilja veta vilka deltagare i tråden jag har tillskrivit vilka åsikter, så jag kan få möjlighet att antingen förklara mig eller be om ursäkt.

Är det något jag har gjort borde det ju finnas konkreta exempel på det, för inte är det väl så att vi hänfaller åt ospecifikt anklagande vagueposting när någon uttrycker en hållning vi känner att vi inte gillar?

Trollar du nu eller? Jag skrev ju klart och tydligt att jag inte förstod vad du menade, och därav bad dig förklara tydligare (med frågor). Att då läsa det som att jag gjort en vanrepresentation av det du skrev blir ju rätt märkligt. Jag var ju tydlig med att jag inte förstod och tyckte du sa emot dig själv med det du skrev, eftersom de exempel du gav är att berätta.

Men för all del, vi kan ta det hela från början igen:
Du skrev: "men när jag syftar på "berättande" är det inte detsamma som att det inte skapar berättelser." - Så vari ligger skillnaden? I min värld så är berättande ATT skapa berättelser. Vad skulle det annars vara?

"men jag håller med personen i den generella argumentationen att rollspelsmediets unika styrkor inte ligger i skapandet av berättelser utan i den direkta interaktiva upplevelsen av deltagande i en händelseutveckling, och den dramatik och det känslomässiga engagemang som skapas i stunden utifrån de unika premisser som rollspelsmediet erbjuder (interaktion, inlevelse, relativt fria val, agens, konsekvens, improvisation mm)." - Och då tänkte ju jag att det du beskriver här (interaktionen mellan händelser för deltagarna, inlevelse, val etc) är EXAKT min bild av vad berättande är. Och det är ju här diskrepansen ligger för mig. Om det du skriver är att skapa berättelser, men att du ändå hävdar att det INTE är att skapa berättelser, vad är det då?

"En aktivitet som är ett unikt kreativt uttryck i sig som, i min mening på många sätt ligger närmare exempelvis ett barns fantasilek" - Här ställde jag en direkt fråga till dig, "Jag ser rollspel som en direkt vidareutveckling av barns fantasilek, på vilket sätt är barns fantasilek inte historieberättande?"

"Metoden vi använder för att utöva denna aktivitet är konversation (som jag nog anser att vi också bör skilja från berättande" och "Jag skulle nog vilja hävda att berätta och berättelse har två olika innebörder" - Så hur/vad menar du att det är som särskiljer sig här då? För det jag gör vid spelbordet kategoriserar jag långt mycket mer som berättande, än som konverserande. Vad är skillnaden mellan berätta och berättelse enligt dig?

"Vi förstår och erkänner redan skillnaden mellan brädspel och rollspel, mellan rollspel och lajv, mellan rollspel och improvisationsteater, mellan rollspel och figurspel etc. Att skilja mellan rollspel och journaling games, samberättande spel, friform mm tror jag snarare skulle vara till gagn för dessa spel/kulturformer snarare än något negativt." - Det finns gott om exempel involverade här för min del som rejält suddar ut gränserna mellan dessa medier, och som i mångt och mycket för min del resulterar i att en berättelse skapas. Och jag ser här skymten i det gamla vanliga. Folk spelar annorlunda. Folk har annorlunda fokus på aktiviteter. Folk har olika upplevelser av aktiviteter. Det du ser som skillnader ser andra som likheter. Vilket till syvende och sist landar i, som Genesis säger, att det blir en fråga om spelstil. På vilket sätt ser du rollspel som väsenskilt från de andra medierna som listas här? Tänker att det kanske kan ge en fingervisning i din ståndpunkt till hur de hanteras från din sida.

"Men rollspels styrka som aktivitet inte är de eventuella berättelser som sker som ett resultat av aktiviteten, utan den upplevelse aktiviteten erbjuder deltagarna medans den pågår" - Vad är skillnaden enligt dig här i vad som är berättande? Aktiviteten rollspel ger ju en berättande upplevelse medans den pågår, alltså skapas berättandet under spelet. Hur tar du till dig berättelser på annat sätt än genom att uppleva dem? Det är ju upplevelsen som är berättelsen. Vad skulle det annars vara?

Frågorna jag ställde till dig var även:
Jag spelar 100 % rollspel för att skapa berättelser, hur menar du att vi som gör det inte gör det?
Vad menar du med "någonting vi traditionellt förknippar med historieberättande"?


Och som jag skrev: "Det känns som att du har en extremt förutfattad bild över vad historieberättande är, som inte alls passar in i min bild av vad det är, och då är det svårt att läsa dina ord eftersom det mesta framstår som nonsens. Det låter någonstans i dina ord som att du ser på berättande som något som bara kan ske efter att ett verk har skapats, som alltid måste gå i en specifik riktning och som alltid har vissa beståndsdelar som det måste bestå av, och det är det jag har svårt att koppla eftersom det inte alls är så i min värld." - Och det är väl här min sko klämmer som mest, eftersom jag läser mycket av det du skriver som faktiskt historieberättande, men som du säger inte är det. Och därav önskade jag en förtydling med vad du menade.


Åsikter du tillskrivit andra:
"Varför rollspel inte handlar om berättelser eller berättande har han helt rätt i" - Vilket han givetvis inte har, och tråden är ju ett tydligt exempel på det. Om han har rätt menar du på att vi andra som tycker annorlunda har fel, i ett ämne som det inte går att ha rätt eller fel i. Det finns bara graden av åtnjutbarhet över hur en själv gör, som Genesis typ säger.

"så spelar vi inte rollspel för att berätta en historia" - Vilka vi? Flera personer har ju skrivit i tråden att de de facto spelar rollspel för att berätta en historia. Hur du spelar får ju stå för dig, men kom inte och säg hur andra spelar och sen påstå att du inte tillskriver andra åsikter.

"än vad det ligger någonting vi traditionellt förknippar med historieberättande" - Åter igen, vilka vi? Vad är "traditionellt historieberättande"?

"Vi förstår och erkänner redan skillnaden mellan [...]" - Du kanske tycker att du förstår skillnader mellan alla de medier du listar där, men som påtalats är den gränsen knappast så hård som du vill ge sken av. Att du ser en skillnad mellan saker betyder ju knappast att andra uppfattar det på samma sätt?

"folk i den här konversationen är väldigt fästa vid begreppet berättelse som det som ger rollspel någon sorts legitimitet" - Har någon i tråden över huvud taget lagt en värdering i berättelser? För min del så har berättandet i rollspel på inget sätt ett eget värde som måste främjas, men jag förstår inte hur spelet kan tolkas på ett annat sätt än att det skapar en berättelse eftersom det är det jag gör vid spelbordet. Berättelsen som skapas är i mina ögon rollspelens raison d'être, men det är liksom ingen värdering. Det är en grundförutsättning. Jag förstår inte hur det ens går att spela rollspel utan att skapa en berättelse.

"Om rollspel "skapar berättelser" så är det en sund och fin kulturell aktivitet, om de inte gör det (eller inte har det som syfte) så är de på något sätt inte en legitim fritidssysselsättning." - Ingen har uttryckt en sådan här åsikt?

 

[Swedish Chef]

Meh, jag drar mig ur diskussionen istället.

nu fick jag ju likes på det där, men det kändes onödigt konfrontativt

 

[Mogger]

Kan eventuellt ha hänt förr det med.

Konciliet i Nicea säger hej!

 

[Mikl]

För mig personligen är AP-strömmarnas underhållningsvärde i stort sett noll, oavsett hur väl genomförda de är. Jag tror det beror på att tar man bort det som är unikt med rollspel; min interaktion, agens, m.m.; så försvinner också det roliga med rollspelen.

Det gäller mig också. Jag provade att titta och lyssna på några populära strömmar men jag fastnade inte alls.
Ändå finns det folk som gillar att följa dem och något är det som de får ut av det. Jag är bara tveksam till att detta något är berättelsens verkshöjd?

 

[Mogger]

Jag är bara tveksam till att detta något är berättelsens verkshöjd?

Syndikatet spelade igenom vårt äventyr och jag kan inte tycka att det är något annat än en interaktiv berättelse som jag lyssnar på.

Kopparhavets hjältar – SYNDIKATET

Inlägg om Kopparhavets hjältar skrivna av syndikatetpodcast

syndikatet.blog

Ps. att jag valde ut den beror på att det är den enda jag har lyssnat på. Jag tittade nån minut på Critical Role men förstod inte alls poängen med det, så avhåller mig från att kommentera dess...kvaliteter...

 

[Lemur]

För mig personligen är AP-strömmarnas underhållningsvärde i stort sett noll, oavsett hur väl genomförda de är. Jag tror det beror på att tar man bort det som är unikt med rollspel; min interaktion, agens, m.m.; så försvinner också det roliga med rollspelen.

Medhåll. Det blir antingen som radioteater som har noll med rollspel att göra eller, om det är mer som riktigt rollspel, väldigt jobbigt att lyssna på eftersom man nog ska "vara där" för att det ska bli kul.

I övrigt håller jag med om vad många har skrivit. Man kan skapa berättelser utan rollspel, men man kan inte spela rollspel utan rollspel.

 

[TomasFriaLigan]

Vill bara flika in att jag tycker att denna diskussion är en av de mest intressanta jag läst på wrnu på länge! Nog för att jag absolut ser rollspel som en form av berättande (och det är nog ingen som sagt något annat) så tycker jag att @adrian_of_arcane_lore har flera intressanta poänger - lika lite som att improvisationsteater kanske skapar dramaturgiska mästerverk så ofta så är heller rollspelens styrka inte att snickra berättelser med skickligt uppbyggda character arcs och eleganta dramatiska kurvor.

Inte att det inte går att skapa dramaturgiskt väl uppbyggda berättelser i rollspel, men jag håller med om att rollspel är sämre på det än böcker och film. Rollspelens styrka tänker jag i stället är deltagandet och inlevelsen i världen, rollpersonerna och vad som händer dem. Precis som andra redan har sagt - att lyssna på andras återgivande av rollspelssessioner är ofta (men inte alltid) en ganska blek upplevelse. Magin sker i ögonblicket.

Denna diskussion är också mycket relevant för rollspelsskapande. Jag läser för tillfället Into The Woods: How Stories Work and Why We Tell Them av John Yorke och slås av att ganska lite av allt han skriver om aktstrukturer och character arcs är användbart för att skriva rollspel - mycket av det kräver en allsmäktig berättare som noggrant och väl avvägt kan snickra fram berättelsen och alla dess vändningar. En sådan färdig historia är stendöd vid spelbordet - den upplevs bättre som bok eller film.

Vi i Ligan jobbar ju med många frilansare, framförallt för moduler och äventyr. Nästan alla är skickliga skribenter, men det absolut vanligaste misstaget många gör i början är att de tror att de ska skriva en berättelse. Det är inte vad vi vill ha - jag har sagt i något annat sammanhang att en äventyrstext ska vara som en ritning för en lekplats, inte en roman. Tycker jag.

 

[Khan]

Vill bara flika in att jag tycker att denna diskussion är en av de mest intressanta jag läst på wrnu på länge! Nog för att jag absolut ser rollspel som en form av berättande (och det är nog ingen som sagt något annat) så tycker jag att @adrian_of_arcane_lore har flera intressanta poänger - lika lite som att improvisationsteater kanske oftast skapar dramaturgiska mästerverk så är heller rollspelens styrka inte att snickra berättelser med skickligt uppbyggda character arcs och eleganta dramatiska kurvor.

Inte att det inte går att skapa dramaturgiskt väl uppbyggda berättelser i rollspel, men jag håller med om att rollspel är sämre på det än böcker och film. Rollspelens styrka tänker jag i stället är deltagandet och inlevelsen i världen, rollpersonerna och vad som händer dem. Precis som andra redan har sagt - att lyssna på andras återgivande av rollspelssessioner är ofta (men inte alltid) en ganska blek upplevelse. Magin sker i ögonblicket.

Instämmer skarpt. Rollspel är interaktiva, och det är interaktiviteten jag blir lockad av. Ju mindre jag kan påverka vad som sker, desto mindre spel är det. Det är inte den dramaturgiska kurvan som ska eftersträvas för min del, utan snarare inlevelse i det gemensamma skapandet. Att uppslukas helt av den värld vi agerar inom skapar för mig mycket fler minnen än de gånger jag strikt försökt följa en plan.

Denna diskussion är också mycket relevant för rollspelsskapande. Jag läser för tillfället Into The Woods: How Stories Work and Why We Tell Them av John Yorke och slås av att ganska lite av allt han skriver om aktstrukturer och character arcs är användbart för att skriva rollspel - mycket av det kräver en allsmäktig berättare som noggrant och väl avvägt kan snickra fram berättelsen och alla dess vändningar. En sådan färdig historia är stendöd vid spelbordet - den upplevs bättre som bok eller film.

Ja, men med ett undantag. Jag tror mycket på modellen -0< istället för _/\_/ när man pratar tidsbundet rollspel, tex oneshots på konvent. Presentera en tickande klocka, låt rollpersonerna undersöka möjligheter, och presentera ett val de måste göra. Där funkar det bättre än den dramatiska ark/val som en traditionellt linjär berättelse ska ha. På det sättet blir 0 i modell 1 en fisktank / sandbox att undersöka och försöka förstå.

Vi i Ligan jobbar ju med många frilansare, framförallt för moduler och äventyr. Nästan alla är skickliga skribenter, men det absolut vanligaste misstaget många gör i början är att de tror att det ska skriva en berättelse. Det är inte vad vi vill ha - jag har sagt i något annat sammanhang att en äventyrstext ska vara som en ritning för en lekplats, inte en roman. Tycker jag.

Instämmer helt.

 

[Mogger]

Jag tror att en mer fruktbar utgångspunkt hade varit frågeställningen: Hur skiljer sig de berättelser som skapas genom rollspel från andra medier och vilka är dess styrkor? Kan dessa förbättras?