En annan skillnad är att 3.5 systemet var lite lättar att fortfarande var incharacter under striderna därför att fortfarande fanns en liten koppling till rationellt tänkande. I 4.0 är det möjligt att göra en Divine Challange på en svärm med råttor!?
Här tycker jag det märks hur olika vi tänker.
Visst, i 3.5 så gjorde man
anspråk på trovärdighet, vilket ledde till tusentals med småregler. I 4E förklaras hellre effekter med "det är magi", vilket leder till enklare och mer strömlinjeformat spel. I nio fall av tio så fungerar ju ändå effekten på det logiska, rationella sättet, vilket betyder att man inte behöver använda så där himla många undantagsregler som 3.X är överfullt av.
Vi kan ta ett exempel: I 4E så är Divine Challenge mycket riktigt en magisk effekt, vilket gör den lätt att förklara och använda, men kanske lite ointuitiv när den används mot en svärm med spindlar (även om jag personligen tilltalas som fan av bilden av en paladin som strålar med heligt ljus i en grotta för att göra en spindelsvärm rasande på honom och lämna prästinnan de tidigare kryllat över).
I 3.5 så är motsvarigheten
"The target of this ability must have an Intelligence of 5 or higher, have a language of some sort, and have a CR greater than or equal to your character level minus 2." Vi har alltså en massa regler som berättar om undantagsfall där den här förmågan inte kan användas, vilket gör att spelledaren måste kolla upp monstrets stats närmre, och vad händer om rollpersonen försökt använda förmågan ändå? Den fizzlas.
Och det är
här jag kommer in: När vi i vår grupp för första gången mötte en svärm i 3.5 så slösade vi bort både en Sleep och en Lesser Orb of Fire för att vi helt enkelt inte kunde reglerna för svärmar tillräckligt bra. När utmaningen i spelet så tydligt inte längre handlar om vad min
rollperson kan, utan om vad jag som
spelare kan, då tappar jag inlevelse i spelet. Om jag vore en Knight i 3.X och skulle uppleva att jag om och om igen fizzlade min Fighting Challenge bara för att jag inte vet om en Bodak har något språk eller inte,
då skulle jag tappa inlevelse och sug i spelet.
För mig handlar inlevelse om vad reglerna
skapar för typ av spelupplevelse, inte hur de framstår när man bara läser om dem i regelboken; och på den punkten tycker jag att Divine Challenge i 4E är mycket bättre än Fighting Challenge i 3.5's PHBII: Den är enklare beskriven, och enklare att använda, men lyfter fram det som val som faktiskt betyder något och som ger inlevelse i faktiskt spel; nämligen valet "
vem skall jag använda den på?". Det valet tycker jag nämligare är mer utmanande och engagerande i 4E än vad det är i 3.X.
Men det här "sorry, du har inte pluggat MM tillräckligt mycket, så du kastade bort ditt drag", det tycker jag suger Spindelkonungens T4.