Nekromanti Kingmaker
- Thread starter Vitulv
- Start date
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Rivers Run Red - Spelmöte #4
Sommaren 4712 AR förflöt, och fribaronatet Grönbälte växte sakta men säkert. Grönbältes ekonomi behövde förbättras, varför det styrande rådet beslutade att ligga lågt med expansion av riket - åtminstone i några månader.
Kesten Garess, chef för stadsvakten rapporterade att det började spridas rykten om en ondskefull Gyronna-kult i Hjorthamn, och att han skulle starta en omfattande utredning för att ta reda på om ryktena hade någon substans.
Baron Farran, "Hamnkapten" Phelan, General Ellori, Översteprästinnan Kelis och en ny bekantskap, krigarmagikern Iacobia, bestämde sig för att utnyttja de ljumma sommarmånaderna för äventyrande och begav sig ut i vildmarken för att utforska. Farorna uppstod omedelbart då man lurades in i en leucrottas näste, där Baron Farran blev allvarligt biten av den farliga besten.
Vid en flodövergång fick utbygdsjägaren Phelan syn på ett numera återkommande bekymmer - trollspår! I en liten grotta fann man även skelett och trollspillning. Under de senaste månaderna hade våra hjältar funnit trollspår vid ett flertal tillfällen. Troll är minsann ingenting man vill ha i sitt baronat, och det skulle skapa oro om medborgarna fick reda på vilket otyg som rörde sig längs Gränbältes gränser.
I den stora lergropen där man tidigare hämtat svamp åt träskhäxan tog man nu upp kampen med den gigantiska svampvarelse man tidigare undvikit. På grund av de vedervärdiga gaserna som steg upp ur gropen blev flera av våra hjältar kraftigt illamående, och striden höll på att gå illa, och åter igen bet Baron Farran i gräset, paralyserad av varelsens tentakler. Till slut lyckades man dock fälla besten.
På en liten kulle träffade sällskapet på den berusade jätten Munguk som var ute och letade blåa vargbär att bränna sprit på. Ellori samtalade lite med honom, men har var på ett uselt humör, och verkade förargad över livet i allmänhet och bristen på sprit i synnerhet. Han stövlade iväg söderut och slog ned lite träd i förbifarten.
Man stötte till slut på två av de troll som man hittills bara sett spår efter. Phelan fick syn på monstren när de satt och kalasade på två olyckliga jägare som låtit sig överraskas vid sin lägerplats. Man beslutade dock till slut att två troll var mer än vad man kunde klara av, och lommade skamset iväg innan bestarna fick syn på dem.
I en bred, men grund, del av floden väst om Candlemere-sjön låg en ödlefolksby. Det visade sig att ödlefolket kidnappat stackars Tig Tannersen - en liten pojke som vanligtvis bodde i Hjorthamn. Äventyrarna gick till anfall och slog ihjäl ödlekungen Vesket inför hela byn. Ödlefolket berättade att en gud hade tvingat dem att plåga Tig i flera månader, bl.a. genom att hänga honom upp och ned i ett träd och låta myror äta på honom. I ärlighetens namn hade ödlefolket inte alls tyckt att det var så man behandlade mat, och de verkade närmast lättade att någon kom och räddade den gapige människopojken. Ödlemänniskorna fördrevs från Grönbälte, och hjältarna gav sig på "guden" som visade sig vara en elak lyktgubbe! Det blev en otäck och farlig strid med lyktgubben, men till slut lyckades man dräpa styggelsen. Farran fick god användning av sitt trollspö med magiska missiler, den enda trollformel som bet på monstret!
Väl tillbaka i Hjorthamn, efter en lyckad expedition, så hölls rådslag och Genneral Ellori övertygade alla om att ett magikertorn skulle byggas. Så gjordes också, vilket fick till följd att häxan Elga flyttade från sin stuga i träsket och bosatte sig i Hjorthamns högsta byggnad. Redan går det rykten om att en häxa bor i tornet, och mammor varnar barn som inte sköter sig för att de blir inslängda i tornet om de inte äter upp sin gröt. Baron Farran beslutade sedan att det fick vara nog med nöjesinrättningar så som värdshus och bordeller och att det nu behövdes byggnader av mer praktisk karaktär, och man har nu riktat in sig på att bygga smedjor, kvarnar och andra samhällsbärande funktioner.
Slutligen beslutade Fribaronen att det fick vara nog med Bulettens härjningar i det område där man funnit en guldgruva. Med Phelan i spetsen begav man sig ut på jakt. Det blev en vildsint strid! Phelan hade med sig magiska pilar, förtrollade för att dela ut ohygglig skada på magiska djur. Två utomordentliga skott tillfogade buletten fruktansvärda skador, varpå den hoppade upp i luften och landade rakt på Phelan! Sårad skrek Phelan på Kelis hjälp medan General Ellori klev fram och dräpte besten med två kraftiga hugg.
Sommaren 4712 AR förflöt, och fribaronatet Grönbälte växte sakta men säkert. Grönbältes ekonomi behövde förbättras, varför det styrande rådet beslutade att ligga lågt med expansion av riket - åtminstone i några månader.
Kesten Garess, chef för stadsvakten rapporterade att det började spridas rykten om en ondskefull Gyronna-kult i Hjorthamn, och att han skulle starta en omfattande utredning för att ta reda på om ryktena hade någon substans.
Baron Farran, "Hamnkapten" Phelan, General Ellori, Översteprästinnan Kelis och en ny bekantskap, krigarmagikern Iacobia, bestämde sig för att utnyttja de ljumma sommarmånaderna för äventyrande och begav sig ut i vildmarken för att utforska. Farorna uppstod omedelbart då man lurades in i en leucrottas näste, där Baron Farran blev allvarligt biten av den farliga besten.
Vid en flodövergång fick utbygdsjägaren Phelan syn på ett numera återkommande bekymmer - trollspår! I en liten grotta fann man även skelett och trollspillning. Under de senaste månaderna hade våra hjältar funnit trollspår vid ett flertal tillfällen. Troll är minsann ingenting man vill ha i sitt baronat, och det skulle skapa oro om medborgarna fick reda på vilket otyg som rörde sig längs Gränbältes gränser.
I den stora lergropen där man tidigare hämtat svamp åt träskhäxan tog man nu upp kampen med den gigantiska svampvarelse man tidigare undvikit. På grund av de vedervärdiga gaserna som steg upp ur gropen blev flera av våra hjältar kraftigt illamående, och striden höll på att gå illa, och åter igen bet Baron Farran i gräset, paralyserad av varelsens tentakler. Till slut lyckades man dock fälla besten.
På en liten kulle träffade sällskapet på den berusade jätten Munguk som var ute och letade blåa vargbär att bränna sprit på. Ellori samtalade lite med honom, men har var på ett uselt humör, och verkade förargad över livet i allmänhet och bristen på sprit i synnerhet. Han stövlade iväg söderut och slog ned lite träd i förbifarten.
Man stötte till slut på två av de troll som man hittills bara sett spår efter. Phelan fick syn på monstren när de satt och kalasade på två olyckliga jägare som låtit sig överraskas vid sin lägerplats. Man beslutade dock till slut att två troll var mer än vad man kunde klara av, och lommade skamset iväg innan bestarna fick syn på dem.
I en bred, men grund, del av floden väst om Candlemere-sjön låg en ödlefolksby. Det visade sig att ödlefolket kidnappat stackars Tig Tannersen - en liten pojke som vanligtvis bodde i Hjorthamn. Äventyrarna gick till anfall och slog ihjäl ödlekungen Vesket inför hela byn. Ödlefolket berättade att en gud hade tvingat dem att plåga Tig i flera månader, bl.a. genom att hänga honom upp och ned i ett träd och låta myror äta på honom. I ärlighetens namn hade ödlefolket inte alls tyckt att det var så man behandlade mat, och de verkade närmast lättade att någon kom och räddade den gapige människopojken. Ödlemänniskorna fördrevs från Grönbälte, och hjältarna gav sig på "guden" som visade sig vara en elak lyktgubbe! Det blev en otäck och farlig strid med lyktgubben, men till slut lyckades man dräpa styggelsen. Farran fick god användning av sitt trollspö med magiska missiler, den enda trollformel som bet på monstret!
Väl tillbaka i Hjorthamn, efter en lyckad expedition, så hölls rådslag och Genneral Ellori övertygade alla om att ett magikertorn skulle byggas. Så gjordes också, vilket fick till följd att häxan Elga flyttade från sin stuga i träsket och bosatte sig i Hjorthamns högsta byggnad. Redan går det rykten om att en häxa bor i tornet, och mammor varnar barn som inte sköter sig för att de blir inslängda i tornet om de inte äter upp sin gröt. Baron Farran beslutade sedan att det fick vara nog med nöjesinrättningar så som värdshus och bordeller och att det nu behövdes byggnader av mer praktisk karaktär, och man har nu riktat in sig på att bygga smedjor, kvarnar och andra samhällsbärande funktioner.
Slutligen beslutade Fribaronen att det fick vara nog med Bulettens härjningar i det område där man funnit en guldgruva. Med Phelan i spetsen begav man sig ut på jakt. Det blev en vildsint strid! Phelan hade med sig magiska pilar, förtrollade för att dela ut ohygglig skada på magiska djur. Två utomordentliga skott tillfogade buletten fruktansvärda skador, varpå den hoppade upp i luften och landade rakt på Phelan! Sårad skrek Phelan på Kelis hjälp medan General Ellori klev fram och dräpte besten med två kraftiga hugg.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
Re: Rivers Run Red - Spelmöte #4
Kära Mor och Far
De senaste månaderna har inte varit mycket lugnare än de jag berättade om sist. Istället för stora vargar har vi slagits mot en magisk best med huvudet av en grävling, en lejons kropp och hovar från en hjort! Istället för upprorsmakande barder har vi haft en häxkult i Hjorthamn! Vi har sett spöken vandra längs stranden, vi har sett troll, jättar och slagits mot ödlemän, stryparsvampar, lyktmän och framförallt en bulette.
Ja, den Bulette som tyranniserat området kring gruvan som sotfjällkobolderna flyttade in i sitter nu som ytterligare en trofé i min samling på värdshuset Kobolden och Rädisan. Ni måste komma på besök under nästa sommar och titta på den! Bara huvudet var så stort att vi fick bygga en slags bår och släpa den bakom två hästar för att få med den in till Hjorthamn!
Ja, Hjorthamn! Det har byggts en smedja, äntligen och jag försöker spendera tid där för att lära mig hantverket. Smeden har inte något emot det så länge jag också ser till att göra lite småsaker jag redan kan under tiden. Det har också bytt ett torn, ett riktigt trollkarlstorn, brevid kyrkogården och den lilla Erastil-helgedomen. Elga, den trollpacka jag berättade om med den färgstärka personligheten och utseendet, flyttade in direkt. Det besparar oss i alla fall problemet med att skicka bärstol ut till hennes träsk varje gång det blir rådslag. Tillsammans med smeden har hon dessutom sett till att jag fått en ny rustning!
Det var nog bra gjort av oss att sätta stopp för den häxkult Kesten rapporterade om innan vi lät Elga flytta in i staden. Han meddelade att det ryktades om Garonnakultister i staden, och det tog inte lång tid för Farran och Phelan att spåra upp en misstänkt häxa och förfölja henne ut till en gård där vi alla samlades. Det var klart att detta var en ondskefull kult och en kort kamp senare var alla utom två häxor dödade. De två vi lyckades få vid liv ställdes inför rätta och dömdes snabbt. Att styra baronatet ställer oss verkligen för utmaningar vi inte hade kunnat vänta oss.
Er Dotter,
General Ellori av Grönbälte
PS, Vi har nu ett fullt råd, då Iacobia, en svärdssvingande trollpacka har gjort oss sällskap. Hon har redan visat sig vara användbar, men jag misstänker att hon är förälskad i Phelan med tanke på hur högt hon verkar värdera hans jägarkunskaper. DS
Kära Mor och Far
De senaste månaderna har inte varit mycket lugnare än de jag berättade om sist. Istället för stora vargar har vi slagits mot en magisk best med huvudet av en grävling, en lejons kropp och hovar från en hjort! Istället för upprorsmakande barder har vi haft en häxkult i Hjorthamn! Vi har sett spöken vandra längs stranden, vi har sett troll, jättar och slagits mot ödlemän, stryparsvampar, lyktmän och framförallt en bulette.
Ja, den Bulette som tyranniserat området kring gruvan som sotfjällkobolderna flyttade in i sitter nu som ytterligare en trofé i min samling på värdshuset Kobolden och Rädisan. Ni måste komma på besök under nästa sommar och titta på den! Bara huvudet var så stort att vi fick bygga en slags bår och släpa den bakom två hästar för att få med den in till Hjorthamn!
Ja, Hjorthamn! Det har byggts en smedja, äntligen och jag försöker spendera tid där för att lära mig hantverket. Smeden har inte något emot det så länge jag också ser till att göra lite småsaker jag redan kan under tiden. Det har också bytt ett torn, ett riktigt trollkarlstorn, brevid kyrkogården och den lilla Erastil-helgedomen. Elga, den trollpacka jag berättade om med den färgstärka personligheten och utseendet, flyttade in direkt. Det besparar oss i alla fall problemet med att skicka bärstol ut till hennes träsk varje gång det blir rådslag. Tillsammans med smeden har hon dessutom sett till att jag fått en ny rustning!
Det var nog bra gjort av oss att sätta stopp för den häxkult Kesten rapporterade om innan vi lät Elga flytta in i staden. Han meddelade att det ryktades om Garonnakultister i staden, och det tog inte lång tid för Farran och Phelan att spåra upp en misstänkt häxa och förfölja henne ut till en gård där vi alla samlades. Det var klart att detta var en ondskefull kult och en kort kamp senare var alla utom två häxor dödade. De två vi lyckades få vid liv ställdes inför rätta och dömdes snabbt. Att styra baronatet ställer oss verkligen för utmaningar vi inte hade kunnat vänta oss.
Er Dotter,
General Ellori av Grönbälte
PS, Vi har nu ett fullt råd, då Iacobia, en svärdssvingande trollpacka har gjort oss sällskap. Hon har redan visat sig vara användbar, men jag misstänker att hon är förälskad i Phelan med tanke på hur högt hon verkar värdera hans jägarkunskaper. DS
Re: Rivers Run Red - Spelmöte #4
Kära broder!
Efter att jag lämnat Rostov var min resa söderut rutinmässig, jag passerade en handelsbod där jag spenderade natten och sedan svor att aldrig frekventera igen, maken till otrevlig best som drev det får man leta efter. Därtill försökte en gammal gubbe sälja mig någon han insisterade var trolldrycker. Jag sov på helspänn den natten i tron att de skulle mörda mig i sömnen och sälja mina benknotor till miterna.
Jag fortsatte sedan min resa söderut och kom raskt till mer civiliserade trakter med vägar och bondgårdar. Genast kändes det hela mycket bättre och alla negativa känslor som tyngde mina axlar efter den deprimerande handelsboden var som bortblåsta då jag nådde min resas mål, Hjorthamn - platsen där jag skulle starta ett nytt liv!
Döm om min förvåning när det visade sig att baronen var ingen annan än gamla Fummel-Farran från förr! Jag utnyttjade raskt vår gamla bekantskap till att skaffa mig en anställning i hans hov - även om han inte helt verkar minnas mig då han undrade om vi delat säng med varandra - tydligen tar åldern ut sin rätt. Tydligen är han bara något enstaka år äldre än mig, men jag hade gissat han var minst 20 år äldre. Kronans tyngd har åldrat honom hårt. Jag fick raskt veta att Farran inte alls är den första baronen av Grönbälte, utan den andra! Den första baronen var en baronessa som omkom nyligen ute i vildmarken när hon och Farran tydligen jagade varg. En jaktolycka och sedan tar Farran tronen? Hade Farran inte visat sig precis lika blödig som förr hade jag misstänkt en palatskupp.
Gamle Fummel-Farran hade i alla fall omringat sig med dugliga medhjälpare, utbygdsjägaren Phelan imponerade starkt på mig med sina otroliga spårarförmågor och sina kunskaper om naturen och dess bestar. Jag förstår inte varför de andra verkade så förvånade över hans förmågor.
Prästinnan Kelis var en angenäm bekantskap, hon var förvisso klädd som om hon fått modetips av en schaman men delade ett vaktpass med mig, helade sår jag fick under strid med diverse monstrum och var en god kamrat.
Sedan har vi Generalen Ellori. Denne kvinna visade sig vara en duglig och kapabel (två ord som betyder samma sak, börjar jag bli gaggig redan?) krigare som jag utan tvekan skulle ha vid min sida nästa gång kallt stål dras. Hon verkade dock inte så förtjust i mig, jag är säker på att det inte är något jag sagt, väntade hon sig någon annan?
Det första som skedde efter grundläggande introduktioner var att Fummel-Farran, jag måste komma ihåg att inte kalla honom det, Baron Farran ledde oss på en rundresa utanför hans rikes gränser. Under denna resa stötte vi på en hemskt ful grävlingslejonshjort som försökte äta upp baronen, två troll som åt upp döda människor, ett argt träd med tentakler, en jätte som ville ha mer att dricka och en by ödlefolk som skulle äta upp en liten pojke. Innevånarna här om kring verkar onaturligt fixerade på att äta och dricka.
Samtliga dessa dödades dock, förutom besten, trollen, jätten och de ett antal av ödlorna.
När jag skriver detta har jag informerats om att jag utsetts till hamnkapten i Hjorthamn. Jag förstår inte varför de envisas med ett blinka med ena ögat åt mig när de säger hamnkapten.
Din Iacobia
PS. Hoppas din ragata till fru mår bättre, det var inte meningen jag lovar!
Storuggla, ibland skriver jag
Kära broder!
Efter att jag lämnat Rostov var min resa söderut rutinmässig, jag passerade en handelsbod där jag spenderade natten och sedan svor att aldrig frekventera igen, maken till otrevlig best som drev det får man leta efter. Därtill försökte en gammal gubbe sälja mig någon han insisterade var trolldrycker. Jag sov på helspänn den natten i tron att de skulle mörda mig i sömnen och sälja mina benknotor till miterna.
Jag fortsatte sedan min resa söderut och kom raskt till mer civiliserade trakter med vägar och bondgårdar. Genast kändes det hela mycket bättre och alla negativa känslor som tyngde mina axlar efter den deprimerande handelsboden var som bortblåsta då jag nådde min resas mål, Hjorthamn - platsen där jag skulle starta ett nytt liv!
Döm om min förvåning när det visade sig att baronen var ingen annan än gamla Fummel-Farran från förr! Jag utnyttjade raskt vår gamla bekantskap till att skaffa mig en anställning i hans hov - även om han inte helt verkar minnas mig då han undrade om vi delat säng med varandra - tydligen tar åldern ut sin rätt. Tydligen är han bara något enstaka år äldre än mig, men jag hade gissat han var minst 20 år äldre. Kronans tyngd har åldrat honom hårt. Jag fick raskt veta att Farran inte alls är den första baronen av Grönbälte, utan den andra! Den första baronen var en baronessa som omkom nyligen ute i vildmarken när hon och Farran tydligen jagade varg. En jaktolycka och sedan tar Farran tronen? Hade Farran inte visat sig precis lika blödig som förr hade jag misstänkt en palatskupp.
Gamle Fummel-Farran hade i alla fall omringat sig med dugliga medhjälpare, utbygdsjägaren Phelan imponerade starkt på mig med sina otroliga spårarförmågor och sina kunskaper om naturen och dess bestar. Jag förstår inte varför de andra verkade så förvånade över hans förmågor.
Prästinnan Kelis var en angenäm bekantskap, hon var förvisso klädd som om hon fått modetips av en schaman men delade ett vaktpass med mig, helade sår jag fick under strid med diverse monstrum och var en god kamrat.
Sedan har vi Generalen Ellori. Denne kvinna visade sig vara en duglig och kapabel (två ord som betyder samma sak, börjar jag bli gaggig redan?) krigare som jag utan tvekan skulle ha vid min sida nästa gång kallt stål dras. Hon verkade dock inte så förtjust i mig, jag är säker på att det inte är något jag sagt, väntade hon sig någon annan?
Det första som skedde efter grundläggande introduktioner var att Fummel-Farran, jag måste komma ihåg att inte kalla honom det, Baron Farran ledde oss på en rundresa utanför hans rikes gränser. Under denna resa stötte vi på en hemskt ful grävlingslejonshjort som försökte äta upp baronen, två troll som åt upp döda människor, ett argt träd med tentakler, en jätte som ville ha mer att dricka och en by ödlefolk som skulle äta upp en liten pojke. Innevånarna här om kring verkar onaturligt fixerade på att äta och dricka.
Samtliga dessa dödades dock, förutom besten, trollen, jätten och de ett antal av ödlorna.
När jag skriver detta har jag informerats om att jag utsetts till hamnkapten i Hjorthamn. Jag förstår inte varför de envisas med ett blinka med ena ögat åt mig när de säger hamnkapten.
Din Iacobia
PS. Hoppas din ragata till fru mår bättre, det var inte meningen jag lovar!
Storuggla, ibland skriver jag
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Re: Uppdaterad karta över Baroniet Grönbälte
Och nästa speltillfälle har jag ett par nya leksaker att visa upp!
I sammanhanget ska även chrull ha sig en eloge för hans jobb med att administrera kungadömet, det frigör massor av energi för mig att leka spelledare.Dante said:
Och nästa speltillfälle har jag ett par nya leksaker att visa upp!
Re: Uppdaterad karta över Baroniet Grönbälte
"I sammanhanget ska även chrull ha sig en eloge för hans jobb med att administrera kungadömet, det frigör massor av energi för mig att leka spelledare."
Ja, när blev chrull Anders Borg egentligen?
Storuggla, fel frilla och skor
"I sammanhanget ska även chrull ha sig en eloge för hans jobb med att administrera kungadömet, det frigör massor av energi för mig att leka spelledare."
Ja, när blev chrull Anders Borg egentligen?
Storuggla, fel frilla och skor
Re: Uppdaterad karta över Baroniet Grönbälte
"Chrulls rollperson är general. Vem ifrågasätter henne (och överlever)?"
Det ifrågasätter jag inte. Men chrull som den försiktige nationalekonomen är väl inte riktigt vad han brukar vara i mina drömmar precis.
Storuggla, parad för Ellori?
"Chrulls rollperson är general. Vem ifrågasätter henne (och överlever)?"
Det ifrågasätter jag inte. Men chrull som den försiktige nationalekonomen är väl inte riktigt vad han brukar vara i mina drömmar precis.
Storuggla, parad för Ellori?
Kingmaker: Ödlemännnens historia
Det var Zhizzt som först såg främlingara. Han och Akag stod post den här dagen. Två modiga kämpar, även om de inte tillhörde stammens främsta. Må Azzag den store leda deras andar hem.
Främlingarna red fram till porten. De talade först med falsk tunga, sedan hotade de. Motbjudande varelser, med sitt tunna skinn och mjuka bukar. Inte undra på att de klär sig i tjocka lager hudar eller det de kallar stål. Utan det skulle de inte vara någon match för våra krigare.
Främlingarna kom med förolämpningar och hotelser, sedan anföll de. En av dem måste haft en magisk båge, ty han fällde snabbt Akag med ett välriktat pilskott. En annan av mjukskinnen lyckades öppna porten, och snart hade även Zhizzt stupat.
Men nu hade larmet gått och flera andra tappra krigare kastat sig in i striden. De lyckades såra flera av mjukskinnen, men bara för att betala med sina egna liv. En av mjukskinnen var dessutom en häxa, som med sina besvärjelser botade sina sårade kumpaner.
Då kastade sig vår hövding Qudesh in i striden. Han var en fruktansvärd syn, i sin färgprakt och med sin treudd. Han såg ut som hjältar från förr, som Ekil den Snabbe eller Koosash Dräparen. Främlingarnas hjärtan fylldes med fruktan. Men ve, även om vår hövding stred tappert var främligarna för många. Bit för bit drevs han tillbaka, för att till sist få sitt banesår. När han föll tog en förlamade sorg överhanden hos oss andra, och vi kunde inte strida mer. Så stor var vår smärta.
Mjukskinnen fördrev oss från vårt hem, och dödade gudarnas budbärare. Vår skam är stor. Men en dag ska vi vända åter. Våra stridsklubbor ska färgas röda av mjukskinnens blod. Vi ska hämnas.
Det var Zhizzt som först såg främlingara. Han och Akag stod post den här dagen. Två modiga kämpar, även om de inte tillhörde stammens främsta. Må Azzag den store leda deras andar hem.
Främlingarna red fram till porten. De talade först med falsk tunga, sedan hotade de. Motbjudande varelser, med sitt tunna skinn och mjuka bukar. Inte undra på att de klär sig i tjocka lager hudar eller det de kallar stål. Utan det skulle de inte vara någon match för våra krigare.
Främlingarna kom med förolämpningar och hotelser, sedan anföll de. En av dem måste haft en magisk båge, ty han fällde snabbt Akag med ett välriktat pilskott. En annan av mjukskinnen lyckades öppna porten, och snart hade även Zhizzt stupat.
Men nu hade larmet gått och flera andra tappra krigare kastat sig in i striden. De lyckades såra flera av mjukskinnen, men bara för att betala med sina egna liv. En av mjukskinnen var dessutom en häxa, som med sina besvärjelser botade sina sårade kumpaner.
Då kastade sig vår hövding Qudesh in i striden. Han var en fruktansvärd syn, i sin färgprakt och med sin treudd. Han såg ut som hjältar från förr, som Ekil den Snabbe eller Koosash Dräparen. Främlingarnas hjärtan fylldes med fruktan. Men ve, även om vår hövding stred tappert var främligarna för många. Bit för bit drevs han tillbaka, för att till sist få sitt banesår. När han föll tog en förlamade sorg överhanden hos oss andra, och vi kunde inte strida mer. Så stor var vår smärta.
Mjukskinnen fördrev oss från vårt hem, och dödade gudarnas budbärare. Vår skam är stor. Men en dag ska vi vända åter. Våra stridsklubbor ska färgas röda av mjukskinnens blod. Vi ska hämnas.
Björn Wärmedal
Björning Wheel
Re: Kingmaker: Ödlemännnens historia
Fy skäms att fördriva hederliga ödlor på det där sättet! Usch och skäms på er!
Vad har ni för alignments i gruppen, förresten?
Fy skäms att fördriva hederliga ödlor på det där sättet! Usch och skäms på er!
Vad har ni för alignments i gruppen, förresten?
Re: Kingmaker: Ödlemännnens historia
"Fy skäms att fördriva hederliga ödlor på det där sättet!"
Ödlor som torterade och tänkte käka upp en liten grabb ja.
"Vad har ni för alignments i gruppen, förresten?"
Jag tror, baserat på ett luddigt minne, att Neutral Good är det vanligaste. Ingen är Evil. Och ingen är Chaotic heller, tror jag.
Storuggla, murderhobos
"Fy skäms att fördriva hederliga ödlor på det där sättet!"
Ödlor som torterade och tänkte käka upp en liten grabb ja.
"Vad har ni för alignments i gruppen, förresten?"
Jag tror, baserat på ett luddigt minne, att Neutral Good är det vanligaste. Ingen är Evil. Och ingen är Chaotic heller, tror jag.
Storuggla, murderhobos
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Re: Kingmaker: Ödlemännnens historia
Jag tror att chrulls rollperson Ellori är Chaotic Good.Storuggla said:"Fy skäms att fördriva hederliga ödlor på det där sättet!"
Ödlor som torterade och tänkte käka upp en liten grabb ja.
"Vad har ni för alignments i gruppen, förresten?"
Jag tror, baserat på ett luddigt minne, att Neutral Good är det vanligaste. Ingen är Evil. Och ingen är Chaotic heller, tror jag.
Storuggla, murderhobos
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
Re: Kingmaker: Ödlemännnens historia
Stämmer bra. Hon saknar ibland tålamodet och chargar istället för att frågarVitulv said:Jag tror att chrulls rollperson Ellori är Chaotic Good.Storuggla said:"Fy skäms att fördriva hederliga ödlor på det där sättet!"
Ödlor som torterade och tänkte käka upp en liten grabb ja.
"Vad har ni för alignments i gruppen, förresten?"
Jag tror, baserat på ett luddigt minne, att Neutral Good är det vanligaste. Ingen är Evil. Och ingen är Chaotic heller, tror jag.
Storuggla, murderhobos
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
Re: Kingmaker: Ödlemännnens historia
Med en full jätte som polare.
och en såndär grävlingslejonhjort som husdjur.
Att de kommer tillbaka ledda av en Gregori som nu tagit några levlar Antipaladin eller Warlock eller något skrämmer mig lite.Arfert said:
Med en full jätte som polare.
och en såndär grävlingslejonhjort som husdjur.