Search results

Jag har två exempel från verkligheten. Det första exemplet rör två kompisar till mig. Där fick separationen hela gruppen att lägga ner och flera ur gänget slutade helt spela rollspel (vilket inte enbart hade med separationen att göra utan även med annat i livet). Det andra exemplet rör mig och...

Intressant tråd. Jag har funderat i lite liknande banor med ett erfarenhetssystem kopplat till "bra rollspelande", vad än det nu må vara i sammanhanget. Har inte kommit så långt i mina tankar som till spelledarens roll, och jag har inte lusläst alla inlägg i tråden så kanske blir detta en...

Vad är skillnaden på (spel)praktik och spelstil? Jag tänker på det som samma sak, alltså det som händer vid spelbordet, vilket beror på dina preferenser, verktyg och så vidare. Sedan tror jag att vi på sätt och vis kan mena samma sak med "en känsla av soliditet" och "att endast spela med det...

Är det inte såhär: Blorb är en teori om hur man kan skapa en känsla av soliditet i rollspel, men om man tar teorin till spelbordet så blir det en spelstil? Kanske inte en komplett eller renodlad spelstil eftersom man kan mixa in sådan som inte direkt har med blorb att göra, men man skulle kunna...

Medhåll. Om jag läser blorben som en teori som förklarar vad som kan ge en känsla av påtaglighet i rollspel är den vettig. Metoderna i sig är inte nya, men att presentera metoderna på ett sammanhängande sätt är nytt.

Jag köper fortfarande mer än jag läser, vilket innebär att mängden oläst material sakta ökar. Jag skriver också mer än jag läser, sett till tid och inte till sidantal. Vad som förändrats är hur jag läser. Mitt eget spelskapande och korrekturläsning åt andra har gjort mig mycket mer observant och...

Så tänker jag också. Så spelvärldens "soliditet" skulle kunna vara allt från 0 % till 100 %, där 0 % är totalt hittepå vid bordet och 100 % är total prepp i förväg. Vad som är godtagbart är sedan en smaksak.

Jag är för tillfället för lat för att läsa på Story games. Om du helt kort kan förklara vad som eftersträvas så vore det fint. Av diskussionerna här på forumet har jag uppfattat det som verklighet i betydelsen "en verklighet som varken spelare eller spelledare kan förändra". Spelvärlden ska...

För några dagar sedan såg jag den här bilden... ...och insåg en sak. En viktig del för mig är att händelserna i spelet ska kännas naturliga och spontana. Som spelare behöver jag inte veta att det finns slumptabeller och jag behöver inte se eller höra spelledaren slår tärningar, men jag vill...

Jag menade inte heller att någon verklighet skulle kännas mer verklig än någon annan, utan att det är högst individuellt vad man kan känna är verkligt. I övrigt gillar jag tanken på att kunna skala bort det som gör spelupplevelsen mindre verklig. För mig är metasnack och speliga regler sådant...

Instämmer. Och om man hittat ett synsätt ser jag inget fel i att hålla sig till det. Man kan absolut experimentera om man vill, men det är inget måste. Själv är jag fullt nöjd med att ha prepp som stomme och vid behov improvisera med preppen som utgångspunkt.

Det där är något jag tänkte på i samband med att blobren dök upp. Vad som känns verkligt i spelet måste vara en fråga om synsätt, på samma sätt som att skönhet ligger i betraktarens öga. Att det preppade är verkligt är ett synsätt, som kan kännas bra för vissa. Att det som sägs vid spelbordet är...

Till en nykomling skulle jag rekommendera något med stabila och inte särskilt omfattande regler i kombination med en spelvärld som är lätt att greppa. En tanke är att ta Parallell Worlds (ett regelsystem som finns att ladda hem gratis på SagaGames hemsida) och spelleda i westernmiljö. Då slipper...

Jag ogillar allt som påminner om PvP i rollspel. Tycker att en av de roliga grejerna med rollspel är just när gruppen tillsammans försöker lösa olika problem. Däremot gillar jag hemligheter så länge de inte går emot gruppkänslan.

Vilket fyndpris! Nästan så att jag vill köpa några ex som eventuella presenter eller för utlåning till min spelgrupp. Samtidigt tycker jag att det är tråkigt att ligan nästan ger bort spelet. Det är ett bra spel. Ett som folk borde vara villiga att betala klart mer än en hundring för. Å andra...

Om du är nyfiken finns Fummelpodden här. Utvärderingen av Blades in the Dark finns i avsnitt 30. Spelet får inte direkt något toppbetyg vill jag minnas.

Det närmaste betalning jag kan komma på är att mitt gäng brukar bjuda den före detta forumiten Nightowl på sovplats, frukost, två hemlagade mål mat och sannolikt någon sötsak i utbyte mot en helgs spelledande.

Djupt inne i fästningen finns en stor kammare där demonyngel växer till sig i halvgenomskinliga kokonger. Dold i dunkel och dis inne i kammaren finns demondrottningen som avlat fram kokongerna. Näring till ynglen pumpas upp ur en slags damm i kammarens mitt. Om rollpersonerna kan förstöra...

De första sex minuterna här fångar hur det kan gå till att sätta upp och spela mot mål i en sandlåda.

En viktig poäng med sandlådan är enligt min uppfattning att spelarna ska sätta egna mål. Det kan dock vara svårt för spelare som inte är vana att spela på det viset.